Kaffesump och melonskal

Det finns morgnar och så finns det morgnar...vaknar före klockan fem, sugen på att träna, stänger av klockan och vänder mig om. VÄNDER MIG OM. Bara...Vaknar till 3 timmar senare, strax före klockan 8!!! Hm, inser att träningen är körd den här morgonen. Bestämmer mig för att ändå skapa en skön morgon för mig och D som ligger orörlig i sängen. Kokar kaffe, tar ut kompostpåsen - då händer det som inte får hända - botten försvinner i påsen. Pladask! Allt i en enda sörja på golvet. SUCK! Vill skrika högt men börjar istället skratta! Skrattar och inser det dråpliga i situationen. D som hör mig hoppar faktiskt upp och vi skurar upp kaffesump, melonkärnor och nötskal tillsammans. Måndagmorgon. Tja, när jag en stund senare tar mig till jobbet inser jag hur symboliskt det hela kan tolkas. Botten går ur och hela skräpet, skiten, smutsen ligger till beskådan för den som vill se. Men när jag tittar närmare är det inte så märkvärdigt, det luktar lite illa först, lite förmultnat men sedan går det lätt att torka bort. Vårt eget avfall, vem ska ta bort det om inte vi själva?? Exakt det händer för mig i yogan just nu. Mycket skräp som kommer till ytan, jag tar hand om det, vill först inte, men sedan när jag gör det - det går snabbt och är inte så märkvärdigt. Fantastiskt egentligen!