Jag kan!

När man tränat länge och åker på kurser med människor som också tränat länge, kan man lätt tappa perspektiv. Perspektiv på sin egen utveckling och träning. Hur mycket jag faktiskt kan. Som jag tagit till mig av otaliga lektioner i dojon. Som jag läst och diskuterat. Som jag bloggat om och fått svar på. Som lag läst i andras bloggar och lärt mig något av. Som jag frågat mig själv inåt och faktiskt fått svar på. Allt det här kan kokas ned i ett sammanfattande: Erfarenhet och kunskap. Jag glömmer lätt att jag tränat i 8 år, gått veckolånga kurser varje år, de 3 senaste åren även tränat för min guru Z under längre och längre kurser. Har även varit instruktör under 2 år, gått bredvid min lärare här hemma i 1 år. Lärt mig saker! Visst kan det räcka långt? Ändå är jag fundersam när jag ska träffa M, en tjej som jag träffat i andra sammanhang. Hon behöver hitta fokus. Vi träffas förutsättningslöst och när vi pratar och sedan gör några yogarörelser kan jag känna hur mycket jag kan. Även om det är mindre i jämförelse med en del andra utövare, till exempel de jag träffade i Budapest - så är det ändå mycket i förhållande till den som är ny i yogan. Helt ny! Vilken förmån att få introducera det hela på mitt sätt! Wow! Att sätta ord på hur stor yogan är för mig idag är också viktigt. För den är det. STOR.