Hon är jag

Fest igår, ingen yoga idag :) Hade ingen lust med fest, men som ofta när det känns så innan, så blir det riktigt roligt. Det var stor personalfest. Temat var Folkets Park och Lill-Babs uppträdde. Jag har aldrig varit något fan till henne. Känslorna var blandade inför hennes uppträdande. Men hon var så bra:) Fick oss alla att tänka efter, att verkligen leva ända tills vi dör. Något hon både sa och sjöng. En människa som stått på scenen i över 50 år, det är väl klart att hon har något som folk vill ha? Hur lätt är det inte att fastna i medias ofta enkelspåriga bild av en artist? Eller som hon sa; pressen skriver alltid om hur mycket jag svettas... Jaha, det känns ju extremt platt när man hör det. Hon berättade också om sin bok som kom för några år sedan, Hon är jag. Och fortsatte med att berätta att det som Lill-Babs gör, det gör inte Barbro Svensson... Fick mig direkt att tänka på hur vi alla spelar roller, mer eller mindre tydliga. Och att ibland när man rannsakar sig själv, kanske upptäcker saker man gjort eller sagt som inte riktigt varit jag. Inte riktigt. Men att få ihop alla sina roller och veta att hon är jag. Också. Och våga det.Inte så att vi ska vara exakt likadana överallt men ändå veta att vi är på olika vis och varför. Men att ändå vara EN. Som man blir i yogan!