Påminna mig

Jag ska påminna mig själv. Inte glömma hur det kan vara. Min andning, så långt ned i kroppen - fyller ut hela bäckenet, som jag läste hos Nina. Och det stämmer. Nästa gång jag inte orkar ta mig dit, ska jag ändå inte glömma hur det känns. Jag ska påminna mig. Att andetaget är nyckeln till mig. Till mina rörelser. Till min yoga. Att andetaget är allt som krävs och allt som behövs. Och allt som finns. Att andetaget är det vi ska jobba med. Och när man får liknelser hos andra, om vatten som fylls i en hink - då blir bilden extra tydlig. Och när jag känner den. Andningen nedanför naveln fylla ut och ge ro. Då ska jag stanna i det och påminna mig själv nästa gång. Jag har varit så trött på morgnarna och känt att orken varit låg. Har gjort min yoga när jag kommit hem sen eftermiddag. Med ljuset fortfarande kvar på himlen. Och igår, då fyllde mitt andetag hela mig. Hela mitt inre. Magiskt! Jag påminner mig själv om det när det blir tuffare.