Följer strömmen av eftermiddagslediga människor från den gula spårvagnen som just stannat på Margaretabron. Promenerar sakta ut på Margaretaön, en klar favoritplats. Den är stor som en gigantisk lunga mitt i Donau. Folk spelar tennis, cyklar eller bara ligger och njuter i gräset. En doft av syrén når mina näsborrar och en känsla av skolavslutning infinner sig. Vi tar oss längre bort än förra gången och precis där vi slår oss ned står en enorm hägg. Väldoften omsluter oss, himlen är återigen lika djupblå som tidigare och gräset fyllt av tusenskönor. Låter boken falla ner på bröstet - alla tankar på yoga vävs samman till en stor insikt om hur bra det är för mig. Allt det här slitet och alla ansträngningar, det ger utdelning. Dagens träning - min yoga. Så tydligt och samtidigt så oerhört befriande.
På kaféet imorse pratade jag länge med T som bor i Schweiz. Hon och jag är de som fått vår egna serie, samma övningar visar det sig. Vi inser båda att vi varit alldeles för svaga för de andra "riktiga" serierna. Tänk vad jag slitit och kämpat och nu känner jag bara, vilken tur att jag åkte hit och fick andra övningar. Och andra insikter. Jag kan inte syssla med det som jag inte orkar med. Ännu. Vi har inget ytligt gemensamt, jag är nästan dubbelt så gammal, hon är tunn och liten - det är inte jag. Men upplevelsen inuti, den delar vi. Och det känns bra! Berikande, inte förminskande ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar