Guru

Gurun och hans lärlingar - visst låter det lite filosofiskt och yogiskt? Men samtidigt omodernt och otidsenligt. En del av mig själv har svårt för det hela. Samtidigt så förstår min kropp vad han menar men jag vill förstå i sinnet också! Avskyr känslan när jag inte riktigt gör det. Hans tuffa sätt och bryska kommentarer skrämmer en del, jag vet det, men inte mig. Jag är tilltalad av hans rakhet. Och hans humor. Ibland skrattar jag högt åt hans skämt, just för att jag tycker att han är rolig - inte för något annat. I de lägena verkar han ha sådan självdistans. Å andra sidan, vet att han sårar människor och att en del blir upprörda ibland. Har inte sett det hända här. Men en sådan lärare som han är, med honom färdas också en hel del rykten och historier. Part of the game!

V från Paris frågar sig själv varför hon återvänder till hans kurser. Hon tycker att han är som en översittare ibland, I sure don't need more of that! Som hon sa. Men frågan hon ställde och som hon nog måste besvara själv är - varför återvänder hon? Jag tror att han vill att vi ska stå upp för oss själva. Att våga fråga om vi inte förstår. Att säga ifrån någon gång om det blir för mycket. Back off I'm having a hard time here! Vi kan bara ta ansvar för oss själva. Och när vi gör det, tja, då är han en guru, en mästare men samtidigt inte perfekt och självklart har han fel och brister som oss alla! Att vara så stark inombords så man känner sin styrka, dit ska vi väl alla? Han har så mycket att lära ut av egen erfarenhet och kunskap, men det gör honom inte till mer värd än någon annan.

Får gå precis hela vägen tillbaka till studion idag för att jag glömt min matta, stönar högt men det som inte finns i huvudet får finnas i benen. Mina stackars ben, trötta idag, men ändå - de orkar lätt gå fram och tillbaka igen :) Mulen morgon men nu strålar solen igen. Imorgon ingen yoga! Kanske ett glas vin ikväll - vilken fest! One more week to go!