Lagom långa muskler

Tiden flyter som Donau, trögt men ändå framåt. Dagarna är varma, kastanjen är på väg, ginsten står i givakt och kronan på verket - magnolian blommar! Vi går och går och fötterna är stumma. Ligger på gräsmattan, folk är som folk var när jag var barn. Närvarande. Leker med sina bäbisar, tonåringar skrattar men ingen skriker och ingen rusar. Jag gillar Budapest! Samtidigt ser jag de hemlösa sitta på sina toviga filtar, utan tänder med något släckt i blicken. Hurdan är världen egentligen? Både ock förmodligen ;)
Mycket går att koppla till varför jag är här. Z är lycklig, han är hemma eftersom han är ungrare. Min inre resa är pågående men det blir tydligare när jag är här och inte har vardagskraven med mig i väskan. Saknar min familj men allt blir klarare när jag är utan dem. Vilken paradox! Hur långt behöver man resa för att inse att allt finns där inuti? Men just nu i livet behöver jag en guide, vilken tur att jag har en så kunnig vägvisare. Z pratade länge igår om den ytliga delen av yogan som översvämmar världen just nu. Det handlar inte om att stretcha sin kropp, som han sa, om du är vig och flexibel kan du förmodligen tacka dina föräldrar. Men känn dig inte duktigare för det, det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är varför du gör det du gör i yogan.Och hur du yogar. Vad som kommunicerar med vad och hur man kan lösa sina blockeringar. Alla har minnen inpräntade ned på vävnadsnivå, att lösa upp dessa blockeringar har inget att göra med att någon tror sig behöva "längre muskler". De är exakt så långa de ska vara redan!