Snön bäddar in hela stan i en helt annan kostym. Egentligen gillar jag det. MEN. Det blåser. Det är kallt. Iskallt. Jag brukar aldrig frysa. Men jag gör det nu. Och kroppen liksom drar ihop sig och stelnar till lite. Tror att vi alla blir påverkade av vårt klimat. En del kanske mer än andra? Jag är mer påverkad av vind än av kyla, och kombinationen är nog tuff för många. Tror vi ska ta hänsyn till det. Inte pressa oss. Läste hos någon, var det du Ulrika? för ett tag sedan om att november är vilans månad. Och jag håller helt med. När vi byter årstid så händer andra saker. Inte så att vi ska sluta träna men att vi ska ta hänsyn till vädret och mörkret. Vi blir påverkade, vare sig vi tänker det eller inte. Vare sig vi vill det eller inte... Som vanligt gäller det att hitta balansen. Fokusera på de andra delarna i yogan. Också. Unna oss att inte ta i för hårt. Inte köra slut. Känna att vi fyller på med energi istället. Jag vilar lite grann. Gör en del av min yoga och de dagar jag inte orkar fullt ut, då gör jag inte det. Kokar gott te. Tänder många ljus. Sover lite mer. Lite längre på morgnarna för jag känner att jag behöver det. Vägrar känna dåligt samvete för mig själv. Ligger lite på spikmattan. Läser om yoga. Igen :) Nu vilar vi!
tisdag 9 november 2010
Vila
Snön bäddar in hela stan i en helt annan kostym. Egentligen gillar jag det. MEN. Det blåser. Det är kallt. Iskallt. Jag brukar aldrig frysa. Men jag gör det nu. Och kroppen liksom drar ihop sig och stelnar till lite. Tror att vi alla blir påverkade av vårt klimat. En del kanske mer än andra? Jag är mer påverkad av vind än av kyla, och kombinationen är nog tuff för många. Tror vi ska ta hänsyn till det. Inte pressa oss. Läste hos någon, var det du Ulrika? för ett tag sedan om att november är vilans månad. Och jag håller helt med. När vi byter årstid så händer andra saker. Inte så att vi ska sluta träna men att vi ska ta hänsyn till vädret och mörkret. Vi blir påverkade, vare sig vi tänker det eller inte. Vare sig vi vill det eller inte... Som vanligt gäller det att hitta balansen. Fokusera på de andra delarna i yogan. Också. Unna oss att inte ta i för hårt. Inte köra slut. Känna att vi fyller på med energi istället. Jag vilar lite grann. Gör en del av min yoga och de dagar jag inte orkar fullt ut, då gör jag inte det. Kokar gott te. Tänder många ljus. Sover lite mer. Lite längre på morgnarna för jag känner att jag behöver det. Vägrar känna dåligt samvete för mig själv. Ligger lite på spikmattan. Läser om yoga. Igen :) Nu vilar vi!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vilar också, i din yoga.Tack.
SvaraRaderaHärligt Marica! Det gör mig glad.
SvaraRaderaMitt i prick!
SvaraRaderaDu har fångat november i ett nötskal.
Ja jag är så trött så trött... Min kropp gillar inte alls vintern, jag vill inte vara kvar här när mörkret och kylan kommer men har ännu inte hittat en flyktväg :-) Men jag jobbar på det. Särskilt mina höfter reagerar på kylan, de är så stela trots att jag ägnar mycket tid åt dem och mjukar upp. Men precis som du skriver så får jag väl bara ta det lugnt, liksom acceptera sanningen och inte streta emot :-)
SvaraRaderavaknade för inte så länge sedan och frågade mig själv varför dom vanliga 8 timmarna inte känns tillräckligt. och här har vi svaret. årstiden. november betyder vila. sänk tempot.
SvaraRaderakram
Ja, som det känns i kroppen! Känner att jag kurar ihop och att jag mår bra av att göra det. Under filten. Två par sockor. Och yogan är kittet i allting.
SvaraRaderaSolhälsningsNina
Hej hej!
SvaraRaderaVintern är en perfekt årstid för vila framför brasan, tända ljus och te. Men även för vinterlekar, åka skridskor när sjön har frusit, vandra med matsäck (varm oboy, kaffe, te och lite korvar) och åka pulka. Just nu låter det som du behöver vila i dig själv och din yoga.
Shanti*
/V
Hej Annika, javisst var det hos mig du läste att vi ska vila i november. Gott te och massor med ljus, det låter bra och snäll yoga på det. Vara lite extra snälla mot oss själva, men ingen ömkan, den dagen kraften kommer tillbaka då kör vi järnet på yogamattan!! Kram
SvaraRaderaOch för mig är det tvärtom. Nu är yogan viktigare än någonsin, för att jag inte ska falla in i uppgivenheten som gärna kommer i november.
SvaraRaderaVilken tur att vi alla är olika! Kram
Så klokt och vad skönt!! Den delen av träningen gillar jag hihi... Ska nog träna som bara den nu i november...:)
SvaraRaderaKRAM
Läste ditt svar till Marianne...
SvaraRaderaJag tror inte att du ska ta så bokstavligt, ord för ord , vad Marianne säger.
Försök istället lyssna på innebörden i det hon vill säga.
Marianne blir bara upprörd över något hon tycker är fel, och hon kan inte gå till nån annan blogg eller nån annan sida för det är ju oss hon vill få att lyssna!
Att hon sen inte alltid uttrycker sig så snyggt i sin iver det får vi liksom ta.
Hon vill bara öppna våra ögon!
Jag antar att du vill att alla ska få uttrycka sin åsikt, och att du kan ta att alla inte tycker exakt som du.
Så sluta då att ta bort kommentarer och låt oss som läser vara vuxna nog att bilda en egen uppfattning. När du tar bort alla kommentarer som inte ser bra ut får vi som läser bara se bilden ur ditt perspektiv.
Du vill väl inte att det här ska vara platsen för inbördes beundran?
På 422 inlägg har jag några tusen kommentarer. Det är jag så glad åt! Precis som jag önskat så har människor respekterat det jag skrivit och reflekterat. Och nej, vi tycker självklart inte alltid lika eller tolkar tillvaron på samma sätt. Däremot är det kanske så att lika söker lika? Man hittar bloggar man gillar och följer för att man någonstans delar något?
SvaraRaderaEN GÅNG har jag lyft bort ett okänsligt inlägg som gick till personangrepp. Det var för ett år sedan och den som skrev det, kallade sig Marianne. Och för att så att säga mota Olle i grind nu, valde jag att svara att jag vill att vi hyfsar till tonen och respekterar varandra. Vanlig trevlig samtalston så att säga. Och jag är så tacksam att nästan 100 % har det. Trevlig ton. För vi ska väl inte läxa upp varandra här? Dialog är det jag söker.
"När du tar bort alla kommentarer som inte ser bra ut" som det står i ditt anonyma inlägg är ovan stämmer alltså inte. EN kommentar är borttagen på tusentals...
Lite spännande det här med anonyma skribenter som tycker saker. Den du nu är som är anonym här ovan, du verkar känna Marianne. För hur vet du annars vad hon menar? Eller är du samma person? Lite märkligt känns det. Hur vet du attt "hon vill bara öppna våra ögon"? Det kan väl finnas hur många orsaker som helst till att hon skriver som hon gör? Andra som kommenterat efter henne tolkar hennes inlägg annorlunda. "Marianne blir bara upprörd över något som hon tycker är fel" skriver du också. Gör hon? Vad är det hon tycker är fel? Att hundratals miljoner människor har bloggar? Hur tänker hon då som är en som läser? Du som verkar känna henne så väl.
Visst vore det härligt om Marianne någon gång gillade det hon läser här? Eller läser hon för att kritisera och nagelfara och när hon tycker något är "fel" då blir hon ivrig och uttrycker sig "inte så snyggt".
Hm, tolkningarna är nog lika många som vi är individer och kanske tillåter man sig själv att ta ut svängarna ordentligt när man kryper in i anonymitetens trygga skal?
Jag vet flera som valt att låsa sina bloggar för att slippa de anonyma kommentarerna. Har man aldrig bloggat kanske man inte förstår känslan av en slags utsatthet man kan känna när man inte vet vem man har en dialog med. Är det någon jag känner? Eftersom man väljer att vara anonym... Är det någon jag till och med tränat yoga tillsammans med? Någon som retat sig på mig? Någon som bara "vill öppna mina ögon"? Hmm, en självpåtagen lärare till mig? Om vi ska ha förståelse för Marianne, ska vi också ha det för mig? Som väljer att vara helt öppen med vem jag är, vad jag tycker och vad som är svårt.
Det jag gillar är att jag tydligen berör. Och det vill jag :) Men frågan till alla hundratals miljoner bloggare om man vill ha "egoförstärkning eller behov av cred" den får väl helt enkelt ställas till alla?
Jag tycker du ska strunta i vad Marianne skriver. Hon är lite vrång och explosiv. Vi går i samma yogagrupp och jag tror hon känner dig... kanske är hon lite avundsjuk...hon kanske också vill blogga...
SvaraRaderaUA
UA, vi taggar ner nu. Marianne har säkert anledningar till varför hon skriver som hon gör, som inte vi känner till. Kanske är hon den du tror, kanske heter hon något helt annat. Men ändå, vi försöker vara lite hyggliga nu va?
SvaraRadera