Sju saker

Det regnar iskallt regn och solen är gömd någonstans bakom något kompakt grått. Yogan är tuff för mig. Jag kämpar på, vridningarna skapar allt möjligt i mig just nu. Jag överser med det. Det gör ont men jag finner mig. Avslutar i savasana med ljusen tända tillsammans med D hur länge som helst. Det går inte att göra mer. Går på ett infekterat möte direkt på morgonen, människor är i affekt så tidigt... Jag kan bara iaktta och känna att det finns så mycket känslor som rusar runt i människor. Saker de inte har koll på. ALLS. Öppnar min mail och där ligger ett mail från en människa jag inte känner, hon läser min blogg varje dag skriver hon och jag fär en liten utmärkelse. Precis vad jag behövde idag! Ska egentligen skriva 7 saker om mig själv men jag har gjort det lite ibland när det har kommit andra liknande awards. Och jag skickar inte vidare den här gången. Sorry! Men jag tackar och bockar så innerligt för den jag fick av dig, Linda Madeleine :) Och jag väljer att fokusera på det som yogan givit mig som jag aldrig hade föreställt mig innan jag började. Eller ens när jag började så sakta. Varsågoda:

1. Jag är 3 cm längre nu än när jag började med yoga. Nä, jag har naturligtvis inte blivit längre...men jag har rätat ut mig.
2. Jag är tät. Läcker inte en droppe :) Inte när jag springer inte när jag hostar eller nyser. Bäckenbotten är stabil.
3. Jag är lugn. Stilla inuti. Kan nästan inte bli arg längre... förut var jag mer explosiv.
4. Jag sover fint och djupt.
5. Andetaget är nuförtiden alltid djupt i mig, vilket gör att hela tillvaron blir annorlunda. Låter det för enkelt? Prova!
6. Mitt intresse för att läsa om yogans filosofi och VARFÖR vi gör det vi gör i yogan tar aldrig slut, det växer och växer. Ibland önskar jag att jag kunde läsa på ett universitet i Indien. För att släcka törsten.
7. Jag är tacksam. Kanske skulle det stå som nummer ett egentligen. För jag är tacksam för att jag har tillgång till mig själv på ett annat sätt idag. Tacksam för att min kropp finns och bär mig. Jag är stark. Både i kroppen och i sinnet. Jag orkar. Både fysiskt och känslomässigt. Jag är närmare det som jag kallar jag. Att jag vågar gå min egen väg. Något som vi alla behöver. Jag gömmer mig inte i en grupp. Jag har hittat en mästare som jag inte med ord kan beskriva hur glad jag är över. Att han vägleder och att han tar sig tid. Och att han SER och pekar ut andra riktningar, saker jag inte ens tänkt på. Så här står jag idag, med en egen studio och känner att det bär. På egna ben.
Du som inte kommit till skott med din egen yoga. Våga prova! Hitta en lärare just för dig och du ska se att mycket kommer att bli annorlunda. Både utanpå och inuti. Mest inuti :)