Trogen. Att vara trogen sig själv betyder inte att göra samma invanda saker hela tiden. Tvärtom. Att vara trogen och följa sin inre röst betyder helt enkelt att följa rösten. Hur tokigt det än kan tyckas. Fel liksom. Hur snårigt det än kan verka. Tror jag. Att inte lyssna till egots virrvarr. Melodin är svag. Att inte hänga upp sig på utsidan. På andra. Vad de tycker. Pengar. Hur ska det gå? Inget sådant betyder något. Egentligen. Jag har ända sedan jag började träna yoga utan grupp insett hur vingligt det har varit. För min del. När man släpper allt runtom. Tittar inåt - då kan man hissna. Avgrunden som John Evans pratar om. Men den där inre guiden. Den finns där. Hos oss alla. Jag är helt övertygad. Vi måste släppa fram den. BARA. Lätt och svårt. Men om man vill vara trogen sig själv måste man ibland sluta hos en lärare och hitta en annan. Inte ofta. Men ibland. För växandet tar andra former. Trogen. Och det ser så otroligt olika ut för oss. Så det går helt enkelt inte att jämföra. Fällan vi så ofta hamnar i. Jämförelser. Diskussioner. Jag tror att det är det som Z menar när han säger diskutera inte så mycket med varandra. Ibland behöver man stöttning. Det är självklart och inte det jag menar. Jag menar att vi behöver hitta vår alldeles egna stig i skogen. Hur mörkt det än kan tyckas. Gläntorna kanske inte kommer så ofta. Bäcken hörs bara i fjärran fast vi är så törstiga. Om vi då sätter oss ner, mossan är ändå mjuk, och lyssnar inåt. Kan det vara så att vi inte hör något alls till en början. Det bara brusar och miljoners tankar kommer och går. Men när det stillar sig kan man skönja en flöjt. En silvermelodi. Den där som är vår alldeles egna. Den pekar åt ett okänt håll. Rädslan sköljer över oss. Men vi tar ett steg i taget. Och så är vi där. Framme. För en stund. Sedan spelar melodin igen, rösten viskar varligt men bestämt, hitåt ska du. Och jag svindlar. Jag funderar. Tänker. Nej, detta är inte för mig. Fast jag vet att det är så :) Och jag reser mig sakta, jag går åt ett okänt håll. Melodin stadig. Och jag är trogen mig själv.
lördag 6 november 2010
Trogen
Trogen. Att vara trogen sig själv betyder inte att göra samma invanda saker hela tiden. Tvärtom. Att vara trogen och följa sin inre röst betyder helt enkelt att följa rösten. Hur tokigt det än kan tyckas. Fel liksom. Hur snårigt det än kan verka. Tror jag. Att inte lyssna till egots virrvarr. Melodin är svag. Att inte hänga upp sig på utsidan. På andra. Vad de tycker. Pengar. Hur ska det gå? Inget sådant betyder något. Egentligen. Jag har ända sedan jag började träna yoga utan grupp insett hur vingligt det har varit. För min del. När man släpper allt runtom. Tittar inåt - då kan man hissna. Avgrunden som John Evans pratar om. Men den där inre guiden. Den finns där. Hos oss alla. Jag är helt övertygad. Vi måste släppa fram den. BARA. Lätt och svårt. Men om man vill vara trogen sig själv måste man ibland sluta hos en lärare och hitta en annan. Inte ofta. Men ibland. För växandet tar andra former. Trogen. Och det ser så otroligt olika ut för oss. Så det går helt enkelt inte att jämföra. Fällan vi så ofta hamnar i. Jämförelser. Diskussioner. Jag tror att det är det som Z menar när han säger diskutera inte så mycket med varandra. Ibland behöver man stöttning. Det är självklart och inte det jag menar. Jag menar att vi behöver hitta vår alldeles egna stig i skogen. Hur mörkt det än kan tyckas. Gläntorna kanske inte kommer så ofta. Bäcken hörs bara i fjärran fast vi är så törstiga. Om vi då sätter oss ner, mossan är ändå mjuk, och lyssnar inåt. Kan det vara så att vi inte hör något alls till en början. Det bara brusar och miljoners tankar kommer och går. Men när det stillar sig kan man skönja en flöjt. En silvermelodi. Den där som är vår alldeles egna. Den pekar åt ett okänt håll. Rädslan sköljer över oss. Men vi tar ett steg i taget. Och så är vi där. Framme. För en stund. Sedan spelar melodin igen, rösten viskar varligt men bestämt, hitåt ska du. Och jag svindlar. Jag funderar. Tänker. Nej, detta är inte för mig. Fast jag vet att det är så :) Och jag reser mig sakta, jag går åt ett okänt håll. Melodin stadig. Och jag är trogen mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Melodin stadig.
SvaraRaderaAnnika, du ger mej så mycket! och idag sätter du ord på något som verkligen nuddar vid kärnan i det jag funderar mest på. Värme och tack!
PRECIS dessa tankar snurrar i mitt huvud dessa dagar och de är så befriande!! Blev glad och ännu mer inspirerad nu när jag läste ditt inlägg. Tack för det!!
SvaraRaderaKRAM du fina bloggvän:)
♥
SvaraRaderaHm..inte diskutera så mycket om sin practise/väg...men är det inte det du gör hela tiden i din blogg, eller??? En som undrar över vad bloggar står för igentligen; egoförstärkning, behov av cred, eller vad?
SvaraRaderaMarianne
Jämförelser, det var det jag skrev om Marianne. Missade du det?
SvaraRadera"En som undrar över vad bloggar står för egentligen" - tja, det är ju en gigantisk fråga som kanske varje bloggare ska svara på? Det kan ju handla om precis allt som man själv tycker är intressant och viktigt. År 2006 passerade antalet bloggar 50 miljoner. 50 miljoner!!! Så jag tror att du kan hitta precis det du vill ha och läsa om någonstans. Antar att du är samma Marianne som skrev hos mig för cirka ett år sedan. Då var du också irriterad...jag föreslår att du hittar en blogg som passar dig. Och jag vill gärna ha en schysst ton här hos mig. Väljer du att svara, så ber jag dig om lite vänlighet och respektfull ton, annars plockar jag bort inläggen som jag blev tvungen till sist.
Att följa sin intuition, eller sitt hjärta, tror jag är väsentligt för att kunna leva sitt bästa liv, på och utanför yogamattan. Även om det känns lite osäkert ibland.
SvaraRaderaAngående bloggar och deras läsare, många läser utan att förstå, precis som med allt annat från instruktionsböcker och självdeklarationer. I det här sammanhanget vill jag bara klippa in ett citat från healthyweathywellness blogg:
SvaraRadera"Du kanske blir kritiserad för att du försöker, görs narr av, skrattas åt och blir förlöjligad, men kom ihåg det här: Den som gör så mot dig gör det av rädsla. Rädsla för att du kanske faktiskt lyckas, vinner och uppnår ditt mål, vilket speglar deras egen osäkerhet och personliga frustrationer."
- Mastin Kipp
Robert.K
Detta inlägg påminner mig om ett stycke i dikten Inbjudan av Oriah Mountain;
SvaraRadera"Jag bryr mig inte om ifall den historia du berättar för mig är sann. Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att vara sann mot dig själv; om du kan vara trolös och därför tillförlitlig."
Detta har jag funderat mycket över emellanåt.
Vilka fantastiska kommentarer och citat. Tack alla! Och Robert, du hittade ett citat hos Healtywealthywellness :) Och Swedish yogini, exakt så, på pricken går mina tankar. TACK!
SvaraRaderaHej Annika!
SvaraRaderaJag är glad att du hör din egen melodi som vägleder dig på livets väg.
Blogga är ju lite som att prata. Bloggarna delar med sig av sina liv, tankar och funderingar. Jag tycker det är mysigt.
Kramar*
/V
Jag tycker också att det är mysigt! Och jag skickar en snöig kram till dig!
SvaraRadera