Vilsam vinter. Nästan som i Mumindalen. Snön bara fortsätter att lägga sitt vackra täcke över allting. Och så snöar det igen. På något vis är det otroligt vilsamt för mig. Det är som det är. Jag yogar och jag andas. Jag fokuserar och jag centrerar mig. Tränger in i min kärna. Och då händer det. Jag ser plötsligt ett mönster jag dragits med större delen av mitt vuxna liv. Saker jag gör som varit helt dolda för mig. Dolda för mig själv... Saker som jag faktiskt kan förändra. Så jag gör det. Och när jag gör det - poff, då händer det saker tillsammans med andra. När jag plötsligt säger ifrån i sammanhang där jag funnits och "bara" gjort. Då sätts bollen i rullning. En del blir arga och frustrerade. Någon lätt oroad. Andra återigen ännu tystare. Visst är det intressant när man vågar byta mönster? När man vågar ändra saker i sig själv? Naturligtvis inte på bekostnad av någon. Absolut inte! Men när jag reser mig och inte är bekväm längre. När jag tackar nej, vänligt men bestämt till saker jag annars gjort för att inte krångla. Då händer det saker. Och man ser andras mönster. Men jag kan bara ta ansvar för mig. Det är svårt och pirrigt. Men också viktigt att ge sig själv utrymme. Inuti. Att inte krympa sig själv. Att faktiskt våga vara den man är! Skakigt - javisst! Men just nu - livsnödvändigt! All rörelse nu - inuti - i den vilsamma vintern.
tisdag 19 januari 2010
Vilsam vinter
Vilsam vinter. Nästan som i Mumindalen. Snön bara fortsätter att lägga sitt vackra täcke över allting. Och så snöar det igen. På något vis är det otroligt vilsamt för mig. Det är som det är. Jag yogar och jag andas. Jag fokuserar och jag centrerar mig. Tränger in i min kärna. Och då händer det. Jag ser plötsligt ett mönster jag dragits med större delen av mitt vuxna liv. Saker jag gör som varit helt dolda för mig. Dolda för mig själv... Saker som jag faktiskt kan förändra. Så jag gör det. Och när jag gör det - poff, då händer det saker tillsammans med andra. När jag plötsligt säger ifrån i sammanhang där jag funnits och "bara" gjort. Då sätts bollen i rullning. En del blir arga och frustrerade. Någon lätt oroad. Andra återigen ännu tystare. Visst är det intressant när man vågar byta mönster? När man vågar ändra saker i sig själv? Naturligtvis inte på bekostnad av någon. Absolut inte! Men när jag reser mig och inte är bekväm längre. När jag tackar nej, vänligt men bestämt till saker jag annars gjort för att inte krångla. Då händer det saker. Och man ser andras mönster. Men jag kan bara ta ansvar för mig. Det är svårt och pirrigt. Men också viktigt att ge sig själv utrymme. Inuti. Att inte krympa sig själv. Att faktiskt våga vara den man är! Skakigt - javisst! Men just nu - livsnödvändigt! All rörelse nu - inuti - i den vilsamma vintern.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så viktigt att vi ger oss själva utrymme. Förstå då vilar vi i oss själva. Så ser jag det.
SvaraRaderaStyrka syster!
Så fint att yogan skalar av oss och får oss att blicka in i det innersta. Jag är ännu inte där och därför läser med stort intresse din blogg, dina upplevelser i yogan, självet. Tack!
SvaraRaderaSpännande och modigt. Jag håller på och gör samma sak just nu ger mig själv mera utrymme men som du skriver är det jätte jobbigt att bryta sina egna mönster. En ständig kamp just nu och så skönt att landa på mattan när kvällen kommer. Har det bakom örat hela dagen och är fullkomligt dränerad på energi till kvällen . Det är som att stå och hålla emot alla tunga gamla tankemönster för att de nya ska ha en chans att smyga sig fram och grunda sig. ...Nästan så att man har träningsvärk efteråt....
SvaraRaderaUnderbart! Finns det nåt mer kraftfullt än att bryta sina mönster? Jag tränar på att ta plats på mitt sätt, att vara så mycket jag det bara går.. men faller ibland in i mönstret att det är bekvämare att bara vara den där som andra förväntar sig att man ska vara. För det är påfrestande att hela tiden vara sann mot sig själv. Så mycket enklare att smita undan ibland.
SvaraRaderaDet bästa vi kan göra är att vara ärliga mot oss själva. En tillgjord fasad leder till att vi i ett senare skede måste behandla.
SvaraRaderaAtt bryta mönster är en tuff nöt att knäcka. Väl den är bruten kommer den goda frukten fram.
Så bra och inspirerande skrivet!
SvaraRadera(Har idag också tänkt en del på just mönster...hihi...)
Ja, tänk vad den där vanan gör med oss och så svår den kan vara att bryta... fast ändå så enkelt på ett sätt..
Ha det bra!
Milla
Systrar! Tack för support och värmande ord. Och det är tufft som sagt, men jag tar mig framåt :) Kram!
SvaraRadera