Utan att veta

Ibland stannar tiden. Stannar och liksom drog den själv efter andan. När det ofattbara händer. Att någon älskad dör. Att ett barn dör. Ja det är så sorgligt att vi inte ens vill tänka tanken utan bara gå vidare. Snabbt. Det händer inte mig! Stänga för öron och ögon. Men när det händer i ens närhet - mm, då ramlar man in i det utan att liksom förstå hur man ska kunna hjälpa. Utan att veta så vet man att det är outhärdligt - det som sker. Utan att veta så vet man att det där - det vill jag aldrig gå igenom - det borde ingen få gå igenom. INGEN. Men man vet samtidigt att livet, livet det bara rusar på. Livet som ibland kan kännas som ett hån för att det helt enkelt rusar vidare. För att tiden inte stannar helt och får oss att säga till varandra - låt oss glädjas åt nu. NU. Det enda vi har.
Då och då har jag skrivit om Petter, den lille krigaren på nästan 8 år den livsglada buskillen, som gick vidare till nästa dimension i höstas. Lina, mamma till Petter, har nu startat en fond i hans anda. Petter som fanns i mångas tankar och böner, hans ande svävar nu som en leende molntuss ovanför. Kanske var det inte konstigt att han var den kille han var, när man som jag, fortsatt att följa Lina på hennes blogg efter att Petter inte längre är synlig. Hon har i sin sorg rest sig och gått vidare. På sitt sätt. På sättet som är Linas men också Petters. Det okuvligt vackra i livet trots det svåra. Genom hennes blogg, som hon valde att stänga för anonyma läsare, där har vi följt henne. Hur alltifrån begravningen till idag fonden, har varit personligt och ödmjukt. Att göra på sitt sätt. Så utan att veta hur det är för henne, blir jag ändå så berörd och varm. Att det inte tar slut, att livet går vidare och att hon nu har valt att göra det på sitt sätt. Igen. Så utan att veta hur det är vill jag uppmana er alla, oss alla, att gå in på länken och skänka en slant, minsta bidrag är välkommet, från 20 kr och uppåt!

Lina och jag har kommit överens, här följer ett utdrag hur hennes blogg:

fredag 25 september 2009
Jag sa till läkaren igår att jag gett upp och att jag var säker på att Petter skulle dö den dagen jag släppte taget. Kl 19.05 somnade han in i min famn, änglarna hämtade honom. Jag fick följa honom över gränsen till den dimension där han nu är. Vi har sovit kvar på usö i natt, ville vara nära den kropp jag så innerligt älskat, ville ha personalen att gråta hos när ångesten blev för tung. Kroppen är nu bara ett skal, ett svalt litet skal, själen är fri att ligga hos mig när han vill. Vi ska åka hem och hämta Ville sen, han ska också ta farväl av sin idol, den han sett upp till mest i världen. Tetter. Livet slutade snabbt det var bara Petter, jag och min älskad vän Linn i rummet, de sista andetagen var så lugna, innan var han rosslig i sina lungor men nu andades han normalt.
Jag kommer ha kvar bloggen ett tag för att kunna på ett för mig enklare sätt tala om hur jag vill ha det i olika situationer. Ångesten kommer i vågor sen infinner sig ett lugn för en liten stund, vi berättar minnen för varandra och skrattar åt roliga saker vi gjort och saker Petter sagt.
Han har berikat mitt liv och visat mig vad meningen är, den totala lycka vi fått uppleva tillsammans. När vi stod vid havet i Visby för två månader sen så blåste vinden i hana fina ansikte och han sa
- det här är livet mamma.
Jag min vän det var livet och jag fick vara den som delade det med dig, tänk vilken tur jag haft.
Under dagen igår så visste jag att Petter skull gå vidare, jag talade om att det bara finns en läkare som jag känner kan konstatera hans dödsfall, om den läkaren fanns i huset så ville jag att han skull komma. En läkare som inte har haft hand om Petter men som Petter såg som sin kompis. Igår kväll var han inte i tjänst men sköterskan ringde honom, han ordnade barnvakt till sina barn och åkte från Karlskoga och in till oss, bara för oss.
Jag önskar att ingen mer skulle behöva förlora sitt barn, det är så svårt. Jag hoppas att många av er hjälper mig i min insamling i Petters namn.
Lina

http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Egen-insamling/Insamlingar/Petters-gava/

Bilden är tagen vid en ljusceremoni när vi skickade ljuslyktor till himlen den dagen Petter skulle ha fyllt 8 år. Fotograf är Dan Lindberg