Lite smått

Löven virvlar och jag skyndar mig lite. En person står och väntar på mig när jag kommer till Stilla. Min grupp är liten och jag har valt det så. Valt medvetet att göra en liten dojo för att få den intimitet och förtrogenhet jag alltid önskat mig själv. Alltid. Att hinna se alla. HELA TIDEN. Det är en förmån som jag ser det. För de som kommer. Men också för mig. Jag vill hinna med. Det viktigaste för mig. För mig. Andra gör på sitt sätt. Se. Vet att många har stora grupper. Min guru, Z kan ha 60 personer i rummet och ändå se. Men jag rör mig naturligtvis i en totalt annan dimension :) Jag startar precis där jag är. Och det är skönt. Ingen förställning. Inget låtsande. Ingen strävan efter att vara någon annan. Undervisa någon annans tankar. För vi kan väl egentligen bara undervisa våra egna? Någon sa en gång att Iyengaryoga, det är det bara en person som egentligen kan undervisa i - Mr Iyengar själv! Om ni förstår hur jag menar? Yogans rikedom äger vi tillsammans och en del lärare kan enormt mycket. Självklart är det så. Gurus. Finns. MEN. Man får vara där man är, växa med sina elever. Jag är jag. Och jag vill ha det smått. Överblickbart. Personligt. Att varje människa som kommer till mig ska känna att de får något. Blir sedda. Det är mitt mål. Nu har jag börjat promenaden dit. Sov gott mina vänner, det blåser och bilarna far och mitt hjärta är lugnt.