Att låta bli

Varit lite si och så med min egen yoga den här veckan. Inte haft riktig ork. Inte förmått mig gå upp en timme tidigare varje morgon. MEN. Jag har bara låtit det vara så. Jag pressar mig inte. Allt har sin tid och ibland får man pussla så mycket i tillvaron. Nu har jag sovit 10 timmar! Jag vet inte när det hände senast. Och jag tror det är för att jag bara låtit bli. Låtit bli att stressa mig själv. Låtit bli att jämföra mig med mig själv. För allt går i cykler. I perioder. Och det förändras. Jag följer med. För första gången i mitt liv följer jag med utan att skuldbelägga mig på något vis. UTAN. Och svaret kommer direkt. Jag sover djupt och vilsamt. Jag får ingen förkylning trots att den varit på gång hela veckan. Och framför allt, jag LÄNGTAR till min yoga. Det är också härligt, att längta ibland, känna att suget efter mina rörelser och min andning blir stort och mäktigt. Det regnar och är fuktkallt ute. Sonen är igång med dammsugaren och jag älskar hushållsarbete när man har tid för det. Att göra i ordning. Komma ifatt. Kanske baka något? Dagen är lång framför mig. Alldeles ledig. För första gången på 2 månader är jag fri i min tid. Och vi behöver det tror jag. Inte planera in hela tillvaron. Jag är mästare på att tycka att jag hinner allt, men när jag ger mig själv mellanrum - när jag inser att det går för fort med för mycket då - behövs en paus. Även med yogan. För mig är det så. Och jag låter bli. Tills jag gör igen :) Ha en skön helg!