Vet att det är årsdagen idag. Ett år sedan Petter gick vidare till nästa dimension. Och jag ser tre vackra minnesannonser i morgontidningen. Hjärtat fylls av känslor, alla möjliga. Men en mer framträdande - att hans familj verkar vara av ett ovanligt slag. För de minns honom, men de går också vidare. L, hans mamma, uppmanade oss igår att ta till vara nuet, njuta av barnen eftersom man inte vet hur länge vi har dem. Allt kan ske. Och när det otänkbara händer...ja då måste man hantera det. Det går ju inte att vrida klockan tillbaka, önska sig ett annat igår. Hur gärna vi än vill stoppa tiden ibland. Det enda vi vet säkert det är att allt förändras. Och vi ska alla dö. Och vi behöver stärka oss i att vara i nuet. Njuta lite mer och stressa mindre. Ta hand om oss. Om varandra. Och tända ljuset istället för att förbanna mörkret. Jag tänder mina ljus idag för lillkillen men även för hans nära och kära. Både hemma och virtuellt. Och jag deltar på avstånd eftersom jag jobbar när minnesstunden hemma hos hans mamma äger rum. I mitt hjärta. I min tanke. Dimman klär in tillvaron lite mjukt. Löven utanför mitt fönster är fortfarande gröna. Årsdag.Vill du tända ett minnesljus virtuellt för Petter så gör du det här:
http://www.minnesrummet.se
Efter att ha läst det här ser jag ännu mer fram emot att åka och hälsa på min mamma i helgen.
SvaraRadera*Tänder ett ljus och låter det värma upp världen och människorna*
SvaraRaderaDu skriver så innerligt. Jag blir ledsen över det som har hänt.
Vi ska alla dö och det gäller att njuta över livet. Och ta hand om varandra.
Ljus och kärlek*
/V
sorgligt,vackert och levande.
SvaraRaderatänkvärda ord som vanligt.
tack.
du skriver så fint och målande.
SvaraRaderahoppas att du har haft en bra vecka och att den här helgen har börjat bra?! här har det varit en riktigt vacker höstdag.
ta hand om dig! kram