Jag ser en person som andas med nyckelbenen. När hon blir stressad går andningen snabbt. Nästan som en staccato andning. Rytmiskt. Men för snabbt. Hon får ont i ryggen. Hon är liten och späd i sin konstruktion. Men kiropraktorn hon träffar, skakar bekymrat på huvudet och säger, du har inte fyllt 40 ännu men du andas som en gammal, tunn, sjuk människa. Ytligt. Högt. Motsatsen till det vi gör i yogan. Djupt och långsamt. Jag erbjuder mig att hjälpa henne andas ner i sin kropp. För det är nästan plågsamt att se. Hon rycker till lite, ler och skakar på huvudet. Som om hon inte förstår. Poängen. Andningen. Som är allt. Hur ska jag kunna förklara när hon inte vill? Nä, det går ju inte. Jag väntar tills hon vill. Andas. Själva ordet andetag. Ett tag om anden. Eller det vackraste ordet för mig - andedräkt. Att anden visar sig i en dräkt. Jag är kär i mitt andetag. Jag vilar i det. Jag stannar i det. Jag hämtar min kraft i det. Det behövs inte tuffa fysiska delar när andetaget är där. Inuti, virvlande, sättandes allt i en varmare rörelse. Inuti. Så mycket vi gör av yogan som faktiskt påverkar oss inuti. Vi vet det. Visst. Vi känner välbehag. Harmoni. Ibland leda och förvirring. Rädsla och kanske till och med skräck när kroppen hakar i ett gammalt minne. En gammal blockering. Men andetaget kan lösa knutar. Andetaget långt ner i kroppen gör att du syresätter dig annorlunda. Mer. Bätte. Andetaget som lugnar dig. Stillar svall i sinnet. Andetaget som flyttar fokus från uppe till nere. Jordar dig. Och utan andetaget finns inget liv. Så enkelt det är. Varför krånglar vi till det ibland? Varför drar vi inte i oss andningen som de törstande vi är. Andas lugnt!Bilden kommer härifrån palivetsstig.blogg.se/.../i-varje-andetag.html
Hej hej!
SvaraRaderaVilken poesi. "Anden som visar sig i en dräkt" Jag älskar dina ord. De är så vackra och du beskriver hur viktigt andningen är.
Ljus*
/V
Att djupandas är så helande för en stressad själ. Jag behöver bli påmind om det om och om igen.
SvaraRaderaÅ Annika sitter precis och funderar på att skriva om hur min yoga-andning hjälpt mig idag...
SvaraRaderaUnderbart skrivet!!!
Ja det är en lycka när andningen är lugn och välförankrad..jag kan ytandas ibland å det är stressande för hela mig..men jag jobbar på att få ner andetaget..kram!
SvaraRaderaAndningen, det som håller ihop livet.
SvaraRaderaDet första vi gör när vi föds och det sista vi gör när vi dör. Däremellan ska vi förgylla livet -genom att andas.
nytt inlägg om den perfekta kroppen på min blogg! som ett svar till dig! :)
SvaraRaderajag vill dessutom fylla i dina kommentarer: du skriver väldigt bra! tack!
m
Hello!!
SvaraRaderaIgår paddlade jag fors igen, det var ett tag sedan. Jag var upp och ner ganska många gånger, och ganska länge ibland. Men inte en gång sprängde det i lungorna eller att jag fick tillstymmelse till bråttom eller panik eller andra obehagskänslor som kan uppstå när man ligger upp å ner i en skummande fors och studsar med kajaken. Inte förrän efteråt upptäckte jag skillnaden. En sådan otrolig lätthet. Det är helt suveränt att att automatiskt och naturligt tillämpa den andningsteknik du präntat in i oss på våra paddlingskurser. Mera yoga på bryggan.
;)
Dan
Vad mer finns att tillägga?
SvaraRaderaIntet!
åh jag känner igen mig i att andas med nyckelbenen... inne på andra året av att toppandas nu - och yogar yogar yogar utan andningen.. fattigt!
SvaraRaderaDet har jag verkligen inte tänkt på! "Ett tag om anden." och "Att anden visar sig i en dräkt". Jag tycker att det är intressant hur lätt det är att glömma andningen, men varje gång jag fokuserar på den, vare sig det är i meditation eller inte, känns det lika tryggt och lugnande.
SvaraRadera