Yogagemenskap och ensamhet

Vaknar tidigt. Klockan slår strax fem och kyrkklockorna ringer. Fåglarna sjunger. Och jag önskar att jag vaknade så här varje morgon. Med en sång inombords. Med de vardagsljud som är här och som just nu, just nu är hemma för mig. Kort träning, det är fullmåne i natt och eftersom månen påverkar hela vår kropp, hela systemet får man ta det varligt. En del av energin från månen kan ha en "violent ingridient" som Z säger, därför kan det vara lätt att skada sig när man gör sin yoga då. Viktigt att ha i minnet. Min framåtböj går framåt :) trots allt! Och det är skönt att vara i ett rum fullt av människor som alla är fokuserade på sin egen yoga. På sitt andetag. I sin serie. Vilken den nu än är. Och ändå vara en del av flera. Som jag saknat det! Yogagemenskapen. Men här blir jag påfylld. Och jag nickar lätt till mannen som varje morgon sitter i en slags portal med några lådor äpplen till försäljning. Dobar dan! Och han nickar tillbaka. Vi äter frukost länge. Och alla dessa spännande människor med olika historier från hela världen. Skrattar hela morgonen. En fantastiskt rolig man från Israel underhåller. Samtidigt som man kan ana hans komplicerade färd i det han berättar och underhåller oss med. Och A från Paris som min L har tränat för. Hon är underbar. Eller jag skulle vilja säga adorable, för det är ett ord som verkligen passar för henne. Allas olika energier. Och de känns så tydligt. T från London sprallar iväg, ska ringa till sin flickvän som fyller år. AG och jag smiter in på vårt kafé och tar en extra cappuccino. Och något riktigt smaskigt. Vi är nöjda hon och jag. I vår gemenskap som är bara vi. Men också i den stora. Som är vi alla. Och jag har saknat en del människor sedan förra året. Utan att riktigt ha vetat om det :) Lär mig något av de flesta. Och de delar frikostigt med sig av sina svårigheter och utmaningar. Många har undervisat 15 år eller mer, berättar om att man till slut måste möta sin egen innersta tanke om varför man undervisar. Varför gör jag det här? Varför vill jag lära ut yoga? Z har också diskuterat det en hel del. Varför? Och att veta sitt syfte och mål med sin träning. Och det kan ligga långt ifrån där man befinner sig nu, men man måste veta det. Målet och syftet. Och jag inser att jag måste formulera det för mig själv. För mig själv! Djupt inuti. Varför gör jag det här? Varför fortsätter jag med min yoga och vart tror jag att den ska föra mig? Riktigt ärligt in i hjärtat måste vi skåda oss själva. Vågar vi? M från Berlin berättar att han efter många års undervisande med stor studio bestämde sig för att inte ha sin främsta inkomst från yogan. För det fjärmade honom från den. Och att han i samråd med Z bestämt sig för en nystart, att ha en dedikerad grupp hemma i sitt vardagsrum. YOGA. Så fort pengarna är inblandade, och de är de ju, även här, så måste man ställa sig frågan varför. Och Z är så modig. Han går sin egen väg. Han ändrar, han följer SIN väg och sitt inre. Och vi följer med för att vi känner att det är sant. Att han LEVER sin yoga. Och dit strävar jag också. Men jag måste formulera mig själv inför mig själv. Inte för någon annan. För mig. Varför? Yoga? Känns skönt att våga fråga sig själv :) i sin egen ensamhet. Yogagemenskap gör det tydligare att jag måste våga fråga. Mig själv.