Ny morgon. Nytt ljus. Emma säger att vi alla i slutet av passet ska göra akarna dhanurasana, som vi gick igenom igår. Vet att jag inte är redo för den ännu eftersom min paschimottanasana inte är där den ska vara. Mitt huvud inte helt vilande på underbenen. Så viktigt att ta sina steg i rätt ordning. Så viktigt att veta varför man gör vissa positioner. Vissa asanas. För att bara göra dem, bara för att, helt meningslöst. Z pratar om att the primary asanas är inte många och vi behöver inte många. Alla dessa stående fancy positions, som han säger, ett västerländskt sent påfund. Och det känns rätt när han säger det. Har haft svårt att få ihop det med själva filosofin. Och för att kunna gå vidare måste man vara klar med första steget. Tror att vi många gånger skyndar oss. För den yttre formen. Den yttre sidan. Egot som vill göra "häftiga" asanas. Som vill skynda på. Egot som ger oss alla förklaringar och argument i världen som vi kan behöva. Men det är nog en form av arrogans. Mot sig själv. Att inte stanna upp. Att tro att det är bråttom. Varför sträva efter nästa steg när man inte får någon fördel av det? Varför göra asanas som man inte riktigt vet varför man gör, no benefits! Om inte den inre energin är där, ingen fördel! Ingen tävling. Inte ens med sig själv. Kanske är det där svårigheten ligger. För en tävlande människa, som mig :) Morgonpromenaden är kort, rabatterna är rensade och hundarna skrämmer livet ur mig. Går helt försjunken i mina undringar då en stor schäfer hoppar upp på ett staket och råskäller. Precis bredvid. Kommer helt av mig inuti. Och det var bra! Inget mer att tänka eller fundera över. Bara göra. Eftersom vi alla ska göra akarna dhanurasana och invänta vår korrigering så gör jag dem. 12 gånger på varje sida. Svett i pannan. Men lugn inuti. Kommer ändå in i en rytm. Väntar på min tur. Sedan kommer Z. Småler mot mig och säger, no, no you are not there yet! Och jag visste ju det. Och det känns fint. Framåtböjen går bättre för varje dag. Försöker nu lägga märke till hur han korrigerar mig på mina sidor, värmen som är enorm från hans händer. Faktiskt. Och tänker på hans ord om att det måste finnas energi mellan lärare och elev. Något däremellan. Och det gör det! Och jag är tacksam. Och jag skippar det låga, det felfokuserade och tar in hans humor. För han ler stort när jag går. Och jag vet att han räcker till för oss alla. Och jag njuter av att vara en av många. Idag. Tar det i rätt ordning och känner energin emellan. Totally different story!
måndag 26 april 2010
Rätt ordning och något däremellan
Ny morgon. Nytt ljus. Emma säger att vi alla i slutet av passet ska göra akarna dhanurasana, som vi gick igenom igår. Vet att jag inte är redo för den ännu eftersom min paschimottanasana inte är där den ska vara. Mitt huvud inte helt vilande på underbenen. Så viktigt att ta sina steg i rätt ordning. Så viktigt att veta varför man gör vissa positioner. Vissa asanas. För att bara göra dem, bara för att, helt meningslöst. Z pratar om att the primary asanas är inte många och vi behöver inte många. Alla dessa stående fancy positions, som han säger, ett västerländskt sent påfund. Och det känns rätt när han säger det. Har haft svårt att få ihop det med själva filosofin. Och för att kunna gå vidare måste man vara klar med första steget. Tror att vi många gånger skyndar oss. För den yttre formen. Den yttre sidan. Egot som vill göra "häftiga" asanas. Som vill skynda på. Egot som ger oss alla förklaringar och argument i världen som vi kan behöva. Men det är nog en form av arrogans. Mot sig själv. Att inte stanna upp. Att tro att det är bråttom. Varför sträva efter nästa steg när man inte får någon fördel av det? Varför göra asanas som man inte riktigt vet varför man gör, no benefits! Om inte den inre energin är där, ingen fördel! Ingen tävling. Inte ens med sig själv. Kanske är det där svårigheten ligger. För en tävlande människa, som mig :) Morgonpromenaden är kort, rabatterna är rensade och hundarna skrämmer livet ur mig. Går helt försjunken i mina undringar då en stor schäfer hoppar upp på ett staket och råskäller. Precis bredvid. Kommer helt av mig inuti. Och det var bra! Inget mer att tänka eller fundera över. Bara göra. Eftersom vi alla ska göra akarna dhanurasana och invänta vår korrigering så gör jag dem. 12 gånger på varje sida. Svett i pannan. Men lugn inuti. Kommer ändå in i en rytm. Väntar på min tur. Sedan kommer Z. Småler mot mig och säger, no, no you are not there yet! Och jag visste ju det. Och det känns fint. Framåtböjen går bättre för varje dag. Försöker nu lägga märke till hur han korrigerar mig på mina sidor, värmen som är enorm från hans händer. Faktiskt. Och tänker på hans ord om att det måste finnas energi mellan lärare och elev. Något däremellan. Och det gör det! Och jag är tacksam. Och jag skippar det låga, det felfokuserade och tar in hans humor. För han ler stort när jag går. Och jag vet att han räcker till för oss alla. Och jag njuter av att vara en av många. Idag. Tar det i rätt ordning och känner energin emellan. Totally different story!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej hej!
SvaraRaderaJag känner så väl igenom det du skriver i dag! Jag är också en tävlande människa och jag försöker att lägga det bakom mig, när jag yogar. Ha tålamod och ett öppet sinne.
Det låter som du lär dig mycket! Sug i dig och gör små anteckningar så att du kommer i håg. Din lärare verkar så bra för dig. Ni verkar förstå varandra.
Ljus*
/S
Så himla fint du skriver.
SvaraRaderaAtt ha tålamod har jag ofta tänkt på när jag helt plötsligt kan göra något jag trodde varit omöjligt.
Yoga handlar ju om tålamod...ingen mening med att tävla...
Kram
Åh, jag behövde dethär idag. Börjar gråta när jag tänker på det. Striden inombords - där den ena halvan vilar i tålamod och den andra i prestationen. Hur jag med tiden tagit mej längre från prestationen och mer mot tålamodet, men hur jag måste kämpa för att hållas kvar och vila i att jag duger där jag är, som jag är. Att jag inte behöver bekräfta eller bevisa något, att jag inte behöver vara på ett visst sätt eller klara av en massa märkliga asanas bara för att jag är yogi och för att jag själv börjat undervisa i yoga. Att min väg är den rätta, för mej och även för mina elever. Sen får andra gå den väg de vill. Hjärtekram, Annika!
SvaraRaderaSolhälsningsNina
Hmm vi är nog fler som behöver det läsa det där. Du skriver så fint och så klokt, helt underbart att läsa för mig just nu. Tack. just nu när jag är nästan paralyserad i mitt eget prestations fängelse.
SvaraRaderaDetta behövde jag läsa Annika, tack. Just före mitt första yogapass på ett par veckor. Nu ska jag bara vara ochg yoga lite, känna efter var jag är.
SvaraRaderaVacker påminnelse för alla!
SvaraRaderaDet är bra att vara drivande och ha mål. Så länge vi kommer ihåg att arbetar utifrån hjärtat blir vi berikade. Egot däremot sätter mållinjen på att vi ska FÅ något såsom lycka, framgång etc.
Ha det gött med yoginis från alla världens hörn!
jag har skrivit det förut, men du skriver verkligen så målande!
SvaraRaderahoppas att du får en fortsatt bra vecka och att du mår bra!? kram
Alexandra - nä jag tänkte nog på mig själv och det jag kan önska ibland när det gäller att bemästra vissa positioner :) Saknar dig också!
SvaraRaderaSandra - ja han är väldigt väldigt kunnig. Och jag antecknar precis som du föreslår, små delar som poppar upp i mitt inre efteråt. Kram!
Marika - tack! Tålamod - för oss snabba så svårt!
Nina, hjärtekram till dig också! Och tack för din respons, vi fungerar nog ganska lika allihopa - men vi DUGER som vi är :)
Marica - tack! Kram till dig!
Magdalena - tack och lycka till med din yoga. Du är där du är.
Sue - det har jag verkligen. Kram!
Molly - tack, jag mår fint, hoppas du också gör det! Kram
Förstår inte riktigt delar i ditt inlägg. För en oinvigd i shadow yoga, kan du förklara vilka "Alla dessa stående fancy positions" är?
SvaraRaderaLåter härligt att du själv känner vad som är bra för dig!
Kram
Hej anonym!
SvaraRaderaFancy positions kanske är lite för slarvigt uttryckt? Har inget med Shadow yoga att göra. Mer ett uttryck för att själva yogan förflackas till att bara bli ytlig. Där man slår knut på sig själv i den ena omöjliga positionen efter den andra utan att förstå varför man gör dem. Eller vad det ska gagna i ens egen kropp. Eller bara strävar efter att göra de fysiska delarna som kan vara nog så utmanande och lockande. Men som kanske inte alls gagnar just din kropp eller det du behöver. Västvärldens sätt att yoga på, som har lite med själva filosofin att göra och som fjärmar sig från "livsregler" och det mer "tyngre" andliga i yogan.
Hoppas du förstår vad jag menar?
Kram tillbaka!