Mr Cohen

Ser ett program om Leonard Cohen en kväll. Mr Cohen, en blandning av osannlika trallanden och pratsjungande i estetiskt vackra videos. Ord tyngda av svärta och kärlek. Estetisk musik. Kan man säga det? Det som fascinerar mig så med mr Cohen är hans brutala uppriktighet. Han säger i en av intervjuerna att han tillbringar flera månader om året med sin lärare, sin guru inom zenbuddismen. Sedan 70-talet! Oj, hade ingen aning om det men det även om jag gillat honom sedan dess :) Det förklarar hans ödmjukhet och sätt att tränga in i orden. Som Bono i U2 sa; han får ett fan som mig att känna ödmjukhet och förödmjukelse! För att han så elegant skrattar åt allt det svarta när han väl lett oss fram till stupet och fått oss att kika ner. Fyndigt formulerat och något jag kan skriva under på. Andlighet via musiken och det hela med att vara människa och älska. Mr Cohen!