söndag 4 april 2010
Supta Padangusthasana
När jag tar det lugnt blir det lugnt :) Inuti. Jag har varit mest i soffan, sett filmer och läst. Funderat och bara varit. Bland kuddarna. Tittat på solen genom fönstret och varit nöjd, trots allt. Rosslat och rasslat men det har sakta tystnat i min bröstkorg :) Igår kunde jag ändå inte avhålla mig från yogan längre. Och det där som händer ibland när man tar en paus, det hände! Jag kom längre i flera positioner, utan ansträngning. Benen bara föll mot golvet, utan att streta i Supta Padangusthasana när jag för benen åt olika sidor och även korsar. Jaha, ibland blir det ett stort kvitto på det man investerat, och det kommer alltid ALLTID otippat. Som en överraskning. Och idag stretar det i kroppen av alla förlängda positioner, men vad gör det? Vilar lite igen, förkylningen tog lite omtag - men jag är ledig imorgon också. Och jag kom obesvärat ner i golvet i Supta Padangusthasana:) så världsligt och så fåfängt, men i alla fall!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är kanske så jag ska göra, vila mig tillbaka till mjukheten.. Krya på dig!
SvaraRaderaDet är hälsosamt att helt släppa loss från vardagens ekorrhjul, unna sig lugn och ro. Genom att "ingenting-göra" belönas vi oftast med positivt dolda saker som hittar sin väg upp till ytan.
SvaraRaderaKram på dig!
Låter så skönt det där att kunna vara nöjd med att ingenting göra och att just då göra framsteg.
SvaraRaderahej hej!
SvaraRaderavad härligt att vila och sedan att det händer saker.
ljus*
/S
Skriver under och tycker det är alldeles fantastiskt att vi föds på nytt ur vilan, liksom.
SvaraRadera' a good rest is half the work ' så sant så sant...jag är alltid så fascinerad första arbetsdagen i studion efter ledighet. musklerna är så mjuka, och så starka på samma gång. vet vad dom vill och kan.
SvaraRaderaVad! Gör du Supta padangustasana så där som på bilden? Som det inte fanns mer senor och ledband i en barbiedocka där benen roterar hela vägen. Avundsjuk? Inte på det missunnsamma sättet - jag tycker absolut att du ska kunna - men jag skulle också vilja kunna. Om femton år kanske...
SvaraRaderaVad häftigt att det kan bli så...hoppas att du kryar dig! Kram
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaKänner med dig!!...är själv hemma och vilar mig frisk från en envis förkylning...kroppen vill yoga men vis från tidigare misstag gör jag minipass varje dag. Men det klart att du ska glädja dig åt dina framsteg i positionerna!! Jag tänker som så att för varje framsteg i asanasträningen ligger månader, dagar, timmar, ibland år, av genomtänkt träning och disciplin, så det klart att man måste få vara glad när det kommer ett genombrott. Glädjas i stunden, glädjas åt kroppen som gör mirakel ibland, utan att fastna och bli uppfylld av mig själv och sedan gå vidare...
Namaste
Annelie
Kanske var jag lite övermodig - blev förkyld igen. Så dags för ännu mer vila!
SvaraRaderaAnnanan - ja jag gör faktiskt som hon gör på bilden :) och plötsligt var jag där. Som sagt...
Annelie - du har helt rätt! Det är klart att jag ska glädja mig och jag gör det :) Krya på dig du också!
wow vad häftigt!
SvaraRaderajag tänker att ett lopp kanske är en bra morot för att komma ut de dagar det känns lite motigt :)
Ja Evasleva, du har säkert rätt i det!
SvaraRadera