Försiktig glädje

Paschimottanasana. Allas vår första asana här. Kursen heter individual primary asanas det betyder att alla kommer att göra alla primary asanas men vi kommer olika långt. Förståss! Och vi får helt olika korrigeringar. Mina är som en varm vind över mitt ansikte. Z:s händer lägger sig mjukt över mina ögon. Vandrar vidare i olika intrakta mönster över mitt ansikte och mitt huvud. Trycker mjukt och varmt över mina olika sidor av ryggen. Och jag bara sjunker. Sjunker mjukt. Varmt. Och den försiktiga glädjen bubblar upp. Efter all sorg, ilska och rädsla och kommer här en våg av värme. Jag blir lätt inombords. Och jag sjunker. Han ler, "better today, ahh?" och ja - mycket bättre idag. Kanske bryter jag ihop längre fram, vemodet kanske vill in eller ut :) men nu, nu är jag i min glädje och förnöjsamhet. Och framåtböjen är centrerande för oss alla. En grundposition att jobba mycket i. Även om ingen egentligen vill stanna länge i den som han säger. Men viktig. Centrerande. Nyckelord och rörelser. Vi får veta att vi alla gör för mycket i våra serier innan de efterföljande asanas. De flesta av oss är vana att stanna 3 andetag i varje position som inte är rörelse i sig, som t ex chakri eller sarpa, men nu ska vi ta ett andetag och röra oss vidare. Och det är självklart att det blir skillnad. Mer flöde. Vi är här för att "cultivate our inner energy, the outside or the flexibility is not interesting" som han sa igår. Och som ljuv musik för mig är hans ord. Att vi jobbar med insidan, via utsidan så att säga. Våren är småkylig, men det är grönt överallt och allt är på något glatt vis möjligt. Vi kan. När vi får vägledning. Tulpanerna kikar fram ur ett saftigt långt gräs, magnolian fäller redan sina blomblad på grusgångar och stenplattor. Vi rör oss i sakta mak och promenerar överallt. Vilsamt. Grönskande. Glatt.

Lånat bilden här: http://yoga-tidaholm.blogspot.com