Ibland blir jag yr av alla planer och tankar som susar runt. Har en plan som växer sig starkare i mig för varje dag. Samtidigt lite rädd. Visst är det tufft att göra det man drömmer om? Också. Härligt - självklart! Men om det inte blir riktigt som man tänkt? Är det ett misslyckande då? Varför är jag skraj att kliva utanför min komfortzon? Kanske mänskligt och ganska vanligt? Medan planerna inombords växer sig starkare känns hindren mindre och snart passerade. Och allt försiggår i mig. Fantastiskt egentligen! Tänk att allt faktiskt börjar med en tanke. Tankar som är drömmar som blir planer. Som blir verklighet. Snart är jag där. Jag berättar mer när jag har landat i det hela. Försöker yoga mig lugn och fridfull - vissa dagar är det dock väldigt svårt! Lång startsträcka för att överhuvud taget lugna tankarna. Yr!
söndag 6 december 2009
Tankar blir verklighet
Ibland blir jag yr av alla planer och tankar som susar runt. Har en plan som växer sig starkare i mig för varje dag. Samtidigt lite rädd. Visst är det tufft att göra det man drömmer om? Också. Härligt - självklart! Men om det inte blir riktigt som man tänkt? Är det ett misslyckande då? Varför är jag skraj att kliva utanför min komfortzon? Kanske mänskligt och ganska vanligt? Medan planerna inombords växer sig starkare känns hindren mindre och snart passerade. Och allt försiggår i mig. Fantastiskt egentligen! Tänk att allt faktiskt börjar med en tanke. Tankar som är drömmar som blir planer. Som blir verklighet. Snart är jag där. Jag berättar mer när jag har landat i det hela. Försöker yoga mig lugn och fridfull - vissa dagar är det dock väldigt svårt! Lång startsträcka för att överhuvud taget lugna tankarna. Yr!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har haft så många liknande tankar som dig den senaste tiden, allt för många..egentligen. Men det är väl mänskligt och vi är på något sätt uppfostrade att inte sticka ut inte våga vara modig och duktig. Men kom ihåg att mod inte är avsaknad av fruktan utan en förmåga att inte låta sig förlamas av den.Karin sa så många fina saker i dag bland annat talade hon om att våga släppa in något nytt och förändringar i sitt hjärta. Det gick rakt in i mitt hjärta och jag torkad diskret mig i ögon vrån. Styrka till Dig med :0)
SvaraRaderaSure, planer och önskningar är ofta egentligen en strävan eller längtan, tror jag. En strävan mot en vision, något som är nästan omöjligt, men kanske möjligt om man sätter fokus och beslutsamhet i första rummet.
SvaraRaderaIbland så upptäcker man, eller åtminstone jag att helt plötsligt står man där, mitt i visionen, det blev verkligt utan att man fattat hur det gick till och utan synbar ansträngning. I mitt fall kunde det vara så "banalt" som en livspartner och barn, eller ett drömjobb som såg ouppnåeligt ut.
Jag har haft en tanke eller dröm om mig själv som smidig, stark och balanserad.
Det har inte gått så bra, jag har provat österländska kampsporter men funnit att de för mig har prioriterat den aggressiva sidan hos mig mer än balans och harmoni. Chigong och tai-chi har inte funnits med på världskartan, stå i en dimmig park och kamma hästens man eller sträcka på tranans ben, ursäkta ordet, " så fjolligt"!
Men häromdagen sprang jag på en gammal man i duschen på badhuset, vi stötte ihop i och bad varandra om ursäkt. Vi började prata alldagligt om träning och hur skönt det är att basta efteråt. Efter ett tag gick samtalet in på tai-chi. Han var en intensiv utövare av detta och pratade om naturens och själens poesi och hur kroppen och sinnet blev ett med allt. Han berättade kärleksfullt om dessa tidiga morgnar i parken på ett sätt som fick en vördnadsfull tystnad att lägga sig i duschrummet.
Jag sa till mitt sista försvar - att du vet, jag har ju min yoga, så jag vet inte om det är någon bra ide att blanda in något nytt.
Han log milt, det kändes som om jag mött någon österländs vis munk när han sa, - det är samma sak, olika sidor av samma mynt, vi ses i parken.
Och när jag sovit ett tag på saken så känns det som om det är något mer än hans gamla vänliga ögon som drar mig till den där parken. Kamma hästens man kanske är det prestationslösa verktyget som får de sista pusselbitarna på plats. Lycka till med dina inre planer, de går säkert i uppfyllelse fortare än du anar.
Frid
Robert K
Jag går ju också omkring med en längtan, något som skulle innebär en stor, stor förändring i mitt liv. Något som säkert inte skulle vara alldeles lätt, men samtidigt skulle det få mej att växa som människa. Det du skriver idag och det som Marica nämner ovan... och alla tankar jag har och har haft den senaste tiden... Det känns som att det rör på sig, att något är på gång. Jag känner att jag kan luta mej tillbaka på det, att det ordnar sig.
SvaraRaderaTanken, drömmen.... vilken kraft den har!
det där känner jag igen! jag är så där hela tiden, det bara ploppar upp ideér som jag ska göra till verklighet. försök att våga! det är när man gåtr utanför sina ramar som en förändring sker. visst är det läskigt, men också underbart.
SvaraRaderaljus*
/S
hej!
SvaraRaderahoppas att du mår bra denna måndag och nya vecka :)
saffranssconesen kan rekommenderas :)
låter spännande med planer och drömmar. hoppas att du uppfyller de :) att du vågar testa, satsa :)
du får ha en bra vecka! kramar
Tack alla för värmande och stöttande ord! Jag måste våga vidare, det bär emot lite men jag gillar ju också motstånd :) Robert - vilket poetiskt inlägg. Jag tror precis som den gamle mannen, det finns många vägar men ett mål - samma sak men olika sidor av det hela! Vi är alla på väg. Kramar och ha en skön vecka alla!
SvaraRaderahej igen!
SvaraRaderaklart att det är okej :) det är bara kul att du gillar bloggen :)
tack för dina kommentarer, jag blir alltid så glad :) ha en underbar dag och vecka! kramar
Helt underbart det Robert säger! Har själv haft tankar om att utveckla min yoga eller göra något mera av de.
SvaraRaderaNästa vecka kommer det en grupp Tai-Chi till och visar upp sig på min sons Karate skola. Det ser jag verkligen fram emot.
Lycka till med alla drömmar och tankar!
Eller hur?! Tack. Lycka till själv :)
SvaraRaderaHej! Jag vill bara veta hur ni tänker och har för råd kring detta.
SvaraRaderaJag har precis flyttat från min kille efter 5 år och jag gjorde det på ett ganska hänsynslöst sätt. Min kille och jag flyttade till Norge för ungefär 2 år sen. Vi bodde där nästan helt isolerad och kände ingen. Vi bodde i en liten by kan man säga där alla känner alla osv, ja ni förstår. Jag jobbade heltid på en bensinstation och kände hur jag allt mer började få panikångest från ingenstanns. Jag blev rädd och försökte prata med min kille om detta men han har ingen förståelse och menar på att jag är svag. Min kille har i 5 år så länge som vi varit tillsammans varit psykiskmisshandlare. Han kan ge sig på mig och hitta på saker att jag provocerat honom utan att jag ens gjort det. Så efter 5 år utan stark kontakt med min familj hemma i sverige bestämmer jag för att lämna honom. jag försökte tala med honom på ett civiliserat sätt om att jag lämnar honom om han inte slutar trycka/kränka ned mig. Men han lyssnar aldrig och visar sällan respekt mot mig utan istället blir aggressiv och jag har typ ingen talan. Han har aldrig slagit men men jag vet att tendensen finns där. Jag bestämmer mig för att koppla in polisen när jag gör min flytt som han inte har nån aning om. polisen har jag där så att min sambo inte kan göra mig nått, ja ni fattar. jag tar alla mina katter och tar min bil och det viktigaste med mig sen drar jag hem till sverige till min familj. Nu är jag hos mamm helt arbetslös och mår dåligt till och från men det är tur att jag har min familj annars vet jag inte vart jag hade varit idag. Jag älskar min sambo i mitt hjärta endå och har svårt att lämna honom i mina tankar. Jag har för mycket tankar som jag inte vet vart jag ska göra av med så jag blir helt trött och yr och känns som att jag ska svimma till och från och så fort jag känner att jag blir stressad/pulsen ökar blir jag ännu mer yr och förvirrad. Vad ska jag göra? Hur ska jag börja tänka? Jag har fortfarande känslor kring min sambo och har dåligt samvete för att jag lämnade honom på det sättet men det är ju ingenting jämför med hur han behandlat mig i flera år til och från och jag fann inget annat sätt just då. Är jätte tacksam för svar!Jag är 25 år gammal./ Ida