Perspektiv

Läser hos Alexandra att mr Iyengar fyller 91 år idag. Eller Guruji som han kallas av sina elever. Fantastiskt! Vilken person, vilken inspiratör! Krishnamacharya som tog yogan västerut var mr Iyengars lärare och även hans systers man. Jag beställde en film om mr Iyengar för ett tag sedan, en film om hans liv. Den visar att han var väldigt sjuk som barn, man trodde inte att han skulle överleva. När han började med yoga i tonåren var det inte direkt ett val han gjorde. Det valet gjorde Krishnamacharya åt honom. Och yogan var smärtsam för mr I. I åratal! Det stretade och drog och gjorde ont i timmar efter hans pass. Och när han sedan som vuxen gifte sig och bildade familj så arbetade han borta i veckorna med sin yoga och såg familjen bara på helgerna. Detta gjorde han i 30 år. 30 år!! När det stretar i min kropp och jag har nära till klagomål över min yoga, tänker jag på honom. Hur tufft han hade det. Och även om bakåtböjarnas mästare inte var så mjuk från början så blev han det! Jag tänker också på att denna stora mästare har varit min lärares lärare. I 20 år... Det är viktigt med perspektiv, både i tiden och kroppen. Vi lever verkligen i brådskans tidevarv. Och jag själv som är så snabb och vill gå vidare... Senast igår morse tänkte jag - guuud jag vill ha en ny serie! Jag vill inte göra detta som får mig att hosta och mina ben att streta och vara ömma. Hela dagen...Sedan sansar jag mig :) Så med perspektiv i sinnet vill jag från djupet av mitt hjärta utbringa ett innerligt Grattis till en stor yogi!