På väg till min bil går jag fram till en annan bil. En svart Audi. Vi hade en sådan bil för länge sen. Länge sen. Men jag tänker inte, benen styr mig dit och så tittar jag förvånat upp. Nej, så ser inte min bil ut! Men den gjorde det. För kanske 10 år sedan.Vanor. Mönster. Hur djupt de kan sitta. Så mycket man kan tro att man förändrat och sedan finns det ändå något annat på djupet. Ett annat mönster. En annan vana. När man slår på autopiloten inombords är det lätt att göra som man gjorde. GJORDE.Nu när jag yogar så kommer åt just de här delarna. Yogan som gjorde mig varm och mjuk imorse. Yogan som väckte min glädje och som visade mig vägen. Igen. Igår var det tuffare, idag har jag åter siktet inställt på att frigöra mig själv. Från gamla mönster. Att inte automatiskt göra på ett visst sätt. Att inte slentrianmässigt upprepa saker jag är van att göra. Att göra det på ett annat sätt. Ett ännu mer fokuserat sätt. Ett slags nytt sätt! Bakåtböjar är svåra för mig. Mycket beroende på min stela bröstrygg, å andra sidan, min stela bröstrygg var kommer den ifrån? Förmodligen har jag "lagt saker" där. Stoppat undan. En kroppsdel jag faktiskt inte ser. En kroppsdel som är lätt att hoppa över, men när jag börjar min yogastund med att väcka ryggraden i slutet av uppvärmningen. Då får jag kontakt med bröstryggen. Och kanske med gamla mönster? Fortsätter jag med några bakåtböjar kan jag känna mig rädd ibland. Sårbar, jag öppnar ju hela min bröstkorg. Ibland lessen och gråtmild, ibland arg - men imorse då visade ett gammalt mönster mig tillbaka till - glädjen. För yogan väcker mer än svåra delar, den väcker också det glada, det sköna, det mjuka. Mönster i min kropp!
Det är lätt att hitta sig på det gamla tåget som tuffar framåt. Rälsen är bekanta, man vet vad som komma skall.
SvaraRaderaMed yogan lär vi oss att hantera utmaningar. Ju djupare vi når vad vi är sårbara för desto lättare kan vi växla om och söka nya tågbanor att röra oss längs med.
(Jag har själv gått fram till det som jag trodde var min -finländska bil- här i Osaka. Logiskt borde förstås avståndet, halva jordklotet, ha bankat förnuft i skallen, men mönstret sitter i.
Vad kloka vi blir av yogan!
SvaraRaderaPå flera sätt.
Låtom oss fortsätta på den rälsen :)
hej hej!
SvaraRaderatack för länken :) jag gör redan danurasana och den känns bras, kan fortsätta med det.
jag tränade mycket funktionell styrketräning i våras och sedan när jag flyttade in till stan gick inte det, pågrund av att det var så rörigt (iaf för en som är stimulant-känslig). jag har kunnat att gå en gång i veckan och då fokuserat på rygg, mage och ben. jag tror att jag skulle kunna gå 2 dagar i veckan nu när det blir juluppehåll för min yoga.
kramar*
/S
jag tror att det är bra att se alla kroppsdelar. behandla dem med samma respekt. jag tror att det finns mycket mönster i våra Liv, har känt av det extra mycket när jag blev sjuk. det jag gjorde på autopiloten går inte att göra nu. men å sandra sidan är det spännande och förunderligt. tänk att skapa nya mönster!? det är det du gör när du gör bakåtböjningar.
SvaraRaderaljus*
/S
Ja du har rätt!
SvaraRaderaVad fint skrivet om yoga! Jag tänker som du, de gånger jag inte faller in i gamla mönster i min practice. Som när jag hastar igenom bhujapindasana - en position jag ogillar och därför inte ens försöker ta mig igenom den. Vad är det för ett mönster, och varför vill jag i stunden på mattan inte bryta detta!? Det är verkligen spännande med yoga.
SvaraRaderaOm Shanti.
Javisst är det? Bjujapindasana, aldrig provat den! Ser onekligen krånglig ut...
SvaraRadera