Pusselbiten!

Jag har varit krånglig ibland. Inte nöjt mig med svar inom yogan. Letat och läst. Pratat med andra. Säkert irriterat några som jag tränat med länge :) Men min intention har varit ärlig och uppriktig. Jag har inte sett hela bilden. Letat efter filosofin och mest hittat det fysiska. Letar efter synen på hur jag behandlar mig men lika mycket av hur jag behandlar andra. I livet. I yogan. Hur ser man på elever när man är lärare? Hur ser man på läraren när man är elev? Kan det bli provokativt eller ses som negativt att fråga? Vi är här tillsammans även om vi yogar ensamma. Hursomhelst, vi står där vi står och det är snårigt att hitta svaren. Men ibland. IBLAND. Blir man bönhörd och då slår det ner som en ljusblixt i mig. Pusselbiten som varit borta. Ofta hittar jag svaren i böcker. Och i dialog med er! I böckernas bok när det gäller yogafilosofi - den som jag läser nu och som jag skrivit om alldeles nyss How Yoga Works av Gesne Michael Roach och Christie McNally, med underrubriken Healing Yourself and Others with the Yoga Sutra. I den läser jag för första gången om att man inte gör yoga primärt för sig själv. Nej! Man gör det för någon annan. Man helar sig själv med hjälp av sina goda tankar och energier som man riktar till någon annan. Hur rätt låter inte det i mitt frågvisa hjärta? I boken beskrivs något som de kallar för silent sitting - en stund när man alltid efter sin fysiska träning sitter och inom sig går igenom de personer man vill rikta sitt helande till. Och allt faller på plats för mig! Vi behöver varandra, vi är här med varandra och den här pusselbiten svalkar mina tankar och gör det enkelt igen. Igen!

Har lånat bilden härifrån www.ab.lst.se/.../InformationPage____8962.asp