Lady Boss

Lyssnar med ett halvt öra på radion. Morgonpratarna har Kishti Tomita som gäst. Hon har jobbat med Idolprogrammet på TV tidigare och har nu skrivit en bok "Fina flickor är inte högljudda". Tänk vad den titeln fångar mig! För är det något jag har varit i mitt liv sedan tidig tonår - så är det nog högljudd. Skrattat och pratat högt. HÖGT. På en arbetsplats fick jag kritik för att jag skrattade för mycket. Det var när jag jobbade på barnpsykiatriska kliniken med familjer som var under utredning. Motivering till att jag skulle dämpa mig var att "familjerna kan tro att du skrattar åt dom"...Hmmmm, någonstans är det allvarligt det här med skratt :) En gång som 20-åring skrattade jag så mycket i krogkön att jag inte blev insläppt, trots att jag var nykter och var kvällens chaufför. "Gå ett varv och nyktra till" var rådet. Och det här verkar vara en tendens vad "fina flickor" gör. De är lågmälda och tysta, ler men skrattar inte högt. Visst är det sorgligt? I boken Happy Yoga skriver Steve Ross om skrattets förlösande kraft. Han skriver också att har du en yogalärare som aldrig skrattar - byt lärare! Mr Iyengar skriver också att när man skrattar så tänker man inte. Man bara är. Och det är väl underbart? Och något att sträva efter. Att skratta kan även öka immunförsvar och kroppens egna depåer blir påfyllda. Så vad är problemet? Jag blir kallad Lady Boss av en av alla dessa försäljare man möter på stranden i Grekland. När jag skrattar :) Det tog jag som en komplimang! Låt oss skratta mer! Låt oss ta mer plats som kvinnor, flickor, tjejer. Skratta!