Livet och döden

Petter, 8 år, lillkrigaren och levnadskonstnären har gått vidare till nästa dimension. Jag har skrivit om honom och hans kamp här några gånger och vill nu bara berätta att igår kväll så somnade han in och släppte taget om livet. Man blir lessen och gråter så det skvalar när barn är sjuka och till och med dör. Men jag vill inte att det bara ska stanna vid det ledsamma, ofattbara och orättvisa som det känns som. Jag önskar att vi alla ska stanna upp, vara tacksamma för det vi har, vi vet faktiskt inte vet hur länge vi har det. Att livet kan vara så skört och vackert mitt i det smärtsamma.
Att en liten kille på 8 år har så otroligt mycket att lära oss andra. Man får böja sitt huvud och ödmjukt försöka förstå. Att han levt med skratt och skämt. Med steget full fart framåt - på väg - hur sjuk han än har varit. Och det finaste - att han orkat tänka på andra mitt i sin sjukdom. Att han har delat med sig av sina föräldrar till sina syskon och tänkt på dem också fast han varit så sjuk. Vilken kämpe! Vilken yogautövare! Läste någonstans att livet kan vara kort eller långt i tid mätt, men livet som levs fullt ut oavsett hur länge - ändå är det goda livet.
Låt oss alla skicka tonvis med värme till hans familj, föräldrar, bonusföräldrar, syskon och alla andra som har funnits där och som är kvar. Petter hade nog inte varit den killen han var, utan sin familj och sina enormt kloka föräldrar!

Bilden har jag lånat här: boatpastor.wordpress.com