Leenden och mjukhet

Har gjort något som jag inte gjort på flera år. Jag har tagit en liten paus från yogan. Inte min undervisning. Nej då. Men min egen. Jag hostar så att det är ofattbart. Skräller och dundrar på nätterna. Orken räcker till jobbet och till min undervisning. Resten vilar jag. Med vitaminer. Med honung och ingefära. Mycket varm dryck. Inte mer än så. Och det är så skönt, för jag har inte ett dugg dåligt samvete. Jag som tidigare känt mig dålig när jag inte tränat, jag tar en liten time out. För att komma ifatt. Och jag läser min Vanda Scaravelli och hon känns som min profet. Hon är fantastisk med orden. Sörjer att hon är död... Annars skulle jag gjort vad som krävts för att få träna för henne! Och jag hittar allt jag sökt om glädje. Kärlek. Hon började med yogan när hon var 45, precis som jag :) Och började undervisa när hon var 60. Det ger mig luft under vingarna. Hopp. Att man hela tiden kan utvecklas, hitta nya delar i tillvaron som växer sig stora och viktiga. Till slut livsviktiga. Att inte sörja att jag inte hittade yogan tidigare. Och Scaravelli skriver så klokt om att glädjen måste få finnas. Lekfullheten. Ibland har jag känt att yogan har varit gravallvarlig för en del lärare, det är inte riktigt jag. Att vara seriös är en sak. Dedikerad. Men man behöver inte tro att man aldrig ska få le eller skratta när man yogar. Hur tokig inställning är egentligen inte det? Att vinkla sina mungipar lite uppåt när man tränar, le lite inför sin själ (och gudarna). Och om du bara spänner din tungspets där den vilar mot tandvallen i munnen, men håller resten av tungan avslappnad, då kan det bli så att mungiporna vinklar sig! Fiffigt va?! Och något som ni ser att Zhander himself gör ibland :)
Scaravellis klokskap som känns lågmäld och ödmjuk, den träffar mig som en pil i hjärtat. Så länge jag letat efter att läsa något som det hon skriver. Hur nära våra asanas är naturen, hur lika de är. Och bilderna på henne utstrålar mjukhet men styrka. Att väva in sin livserfarenhet i sin yoga, använda sig av den och titta inåt. Sådan rikedom vi alla bär på. Tack vare henne vilar jag också i mig när jag behöver det. Allt finns där hela tiden och förr eller senare kommer yogan själv att dra mig i håret och ner på mattan som hon också skriver. Först behöver man göra plats för yogan i sitt liv, senare tar den sin egen plats. Jag vilar. LÄSER min yoga och tänker på leenden och mjukhet.

Översta bilden är ett uppslag i boken Awakening the spine och kommer härifrån
http://webcontent.harpercollins.com/images/interior/bookseller_spreads/0062507923.interior01.jpg
Bilden på Z kommer från hans hemsida, www.shadowyoga.com