Havet dånar. Jag vaknar med ett ryck och undrar vad det är som händer. Bränningarna liksom kolliderar med varandra. Och gör ett enormt ljud. Kolsvart mörker. D snusar lugnt. Virar den tunna, tunna filten runt mig, lägger mina kalla tår mot vaderna, känner den prassliga kylan från sidenlakanet men också hur väl havets vågor stämmer med min andning. Det är natt i Indialand och klockan är 03.48 och havet, havet, havet. Det brusar så högt. Och gör mig nästan rädd. Men bara nästan. Den lilla bambuhyddan som vi sover i och som står precis i kanten av kokospalmerna, med 20 meter till vattnet känns nästan bräcklig. När havet är som högst. Mellan ebb och flod är skillnaden enorm. Under dagarna märker vi det tydligt, inser än en gång vilken enorm påverkan månen har. På havet. På oss. Och nymånen som ligger som en glad mun på himlavalvet. Stjärnors glans och mängd finns kvar inuti, går inte att fånga med kameran. Och havet dånar, brusar, sköljer och drar med. Vaken men i ett drömläge. Havet och jag andas. Tillsammans. Jag bestämmer mig för att följa med i rytmen hela vägen. Synkroniserat. Vackert. Och alldeles naturligt och självklart. Vi startar livet omgivna av vatten, vi består till stor del av vatten och nära havet blir det tydligt. För mig. Hur naturligt det egentligen är med vatten. Och att andas. Som en vågrörelse. Som vatten. I ett hav. När sömnen glider in känns det som jag har en våg i mitt mellangärde och ljudet förstärker andetaget. Taget om min ande. HAV!Egen bild.
Så vackert, så nära, så starkt det var att läsa. Tack för att du delade det.
SvaraRaderaDet låter underbart. Jag älskar havet.
SvaraRaderaDu kan detta med att fomulera dig, magnifikt!
SvaraRaderaSå vackert du skriver... som poesi...!
SvaraRaderaKRAM
Vi bor ju i vatten nio månader innan vi kommer ut ur magen så det är inte så konstigt att vi påverkas av vatten, mer eller mindre. Tänker jag. Jag behöver verkligen havet i min närhet för att må riktigt bra.
SvaraRaderaJag pratar mycket om andningen som en våg när jag har yinyoga. Vår alldeles egen andningsvåg, i vår egen takt. Tack för fina ord:-)
SvaraRaderavackert! fantastiskt, vatten som är så flexibelt och alltid tar den mest naturliga vägen, och samtidigt, styrkan och avsikten som är så tydlig.
SvaraRaderaSitter i Gbg hos gamla vänner från Den tiden vi bodde på Gotland. Annika och jag. Läser din blogg med andra ögon idag. Havet, Vattnet, andetaget, pulsen, rytmen. Samma sak för mig när jag är i forsen, i min kajak. Att vara ett med sig själv, med naturen. Det är som när du leder oss i träningen, alla i en rytm, i oss själva, tillsammans i kosmos. Nära det andliga eller gudomliga, men ändå ensamma i oss själva, stort att beskåda, gigantiskt att upptäcka.
SvaraRaderaDin D.
Love
Det är verkligen så att vi mår så mycket bättre när vi är nära naturen och kan synkronisera vår rytm med naturens. Tack för att du påminde mig! Det där om vatten har jag inte tänkt på, men det har du helt rätt i.
SvaraRaderaHar alltid, alltid en inneboende längtan efter vatten. Efter att se horisonten. Se hela himlen. Öppna landskap. Och att sluta ögonen och känna doften av hav. Andas med havet.
SvaraRaderaDu har så vackra ord!
Älskar också havet men är samtidigt lite rädd för det..paradoxalt nog..men så är det i min värld. Låter som du hade en fin resa min vän..skönt för själen kan jag tänka...KRAM
SvaraRadera