The beach

The beach. Stranden. En helt liv kan levas där. När vi vaknar tidigt och morgonljuset sakta smyger in, då slår vi upp fönsterluckorna, sätter oss på vår lilla veranda och betraktar alla som jobbar för fullt. Som varit igång en stund. En kvinna går med enorma lass ved på sitt huvud. Eller är det ved? Kanske är det till ett bygge. "Pinnarna" är så långa. Scotermannen som kör ölkartonger och tomglas fram och tillbaka, med en passagerare och med minst 7 lådor, snyggt balanserande. Varje gång. Korna som går sin morgonvända. Hundarna som sover efter nattens hektiska skällande. Ligger helt utslagna nära båtarnas skugga. Fiskarna som vänder åter i sina stora träbåtar. Morgonens tidvatten gör att floden är farbar från havssidan. Och en ung pojke stakar sig sakta framåt. Och vi då? Turister med stor T, vi gör allt det andra. Många joggar. Vi promenerar. Och blir erbjudna samma båtturer varje morgon, för varje dag som går med mer glimt i ögonen och till slut med skämtsamma tillägg. Några äldre män med sönderbrända ansikten och långa skägg pressar sig hårt i löpning. Jag kan inte låta bli att undra varför, när människor ser ut som de ska falla rakt ner i en hjärtinfarkt. I stunden. Yogafolket glider fram med egna mattor och kroppsnära kläder. Och caféerna ruskar lite på sig, gäspande för de första kaffetörstiga. Och hungriga. Allt går att få på menyn hela dagen lång. Det är märkligt, tar bara lite tid så sitter vi där med det vi vill ha. Vi börjar lätt. Efter en lång strandrunda är det fint med lite yoga. Och sedan mint-te, eller milk coffee dvs kokt mjölk med néscafe i. Jättegott faktiskt. Jag blir beroende :) Och dagen kan börja. Men än så länge väntar stranden lugnt, försäljarna får inte komma förrän kl 13 och det ger oss lite andrum. Och jag kan inte sluta iaktta människor. När jag så här en vecka efteråt på hemmaplan tänker på vår strand, så inser jag hur mycket jag lagrat inombords. Av stranden.

Bilderna är mina egna från Palolem, södra Goa