Blå blå himlar och vatten

Blå timmen. Så kallades skymningstimmen när jag var barn. Och den är här nu. Och med den kommer en vind som avslutar regnandet för dagen. Lite trött och lite mera här. Och nu. Men visst tar det tid. Och jag har ju det. Tid. Imorse vid frukosten fick jag fatt i en tanke som legat och skvalpat i mig. Jag sa rakt ut i luften - jag hittar något i min tanke... Och så for den iväg :) Som en raket. Hittade inte till den igen... Men jag vet att det pågår en slags process i mig där jag på något vis är delaktig men inte helt medveten. Låter det rimligt? Känner ni igen det? Att ibland kan man inte formulera sig, orden vill inte, men upplevelsen och känslan finns där. Jag läser saker, kommer ihåg ord som sagts på yogakurser som plötsligt får liv och där jag kan känna JA! precis så är det. Eller också NEJ, det var ju det jag kände redan då, det här är inte riktigt min väg. Ingens fel, bara olika sätt att närma sig, sig själv. Men jag är envis, man måste hitta en vägvisare som passar. För en själv. Och med det menar jag inte någon som stryker medhårs alla gånger. Nej jag menar den som ger av hjärtat och som kan skratta. En lärare som aldrig skrattar, det passar helt enkelt inte mig. Och alla dessa små trådändar som far runt inuti, de börjar formera sig. Bli en lång livlina till mig själv. Eller livslina, där min erfarenhet och egna reflektioner börjar ta form. Och det är så spännande. Men jag är en otålig person och får ge mig själv till tåls. Och den där tanken, när den dyker upp igen, då ska jag hålla ordentligt i den - ta tag och inte släppa :) Blå timmen suddar ut och gör det hela mjukt. Kroppen och tanken tar tag i varandra och det finns där. Hos oss alla, jag är helt säker. Kraften. Kärleken. Skrattet. Tror bara att åratal av annat tänkesätt lägger krokben. Även inom yogatraditionen. Men visst måste vi trampa vår egen stig? Hitta till oss. Själva. Yoga som en frigörare, en frihet i sig, ingen strävan, ingen prestation, ingen tävlan. Med sig själv. Eller någon annan.
Den där tanken, endera dagen...

Bilden är utsikten från vårt strandslott i Palolem