Också min!

Hennes hår stod som en gloria runt huvudet. Hon log utan baktankar. Hon snurrade en snuttefilt i sin ena mjuka hand och höll i en hunds öra i den andra. Är du min pappas tjej? Hmm, den konstigaste frågan i mitt liv! Jag var 28 och hon skulle fylla 5. Jag hade fallit handlöst i ett par gröna forsögon. Och jag ville satsa. På den här relationen. Oj, det fanns ett barn redan. Ja, men då gör det det! Man får leva utifrån de premisser som livet ställer. Hur ska man kunna välja, eller välja bort när det ser ut så? Man får följa med! Resan har varit skumpig. Guppig. Krokig. Ibland har ingen sett klart, men vi har haft siktet inställt på att det ska gå. Och jag skulle ljuga om jag sa att det har varit enkelt. Men relationer kräver tid. Alla relationer. Så ser jag det. Och vi har haft ett mål hos oss, de barn som finns i familjen de finns i familjen. I den här familjen. Ingen är hel eller halv. Alla finns på lika villkor, oavsett om man vill lägga på en etikett som bonus, styv eller plast. I lördags fyllde M år, min extradotter, min styvdotter, min bonusdotter min mans dotter och mina barns syster. I solen, när jag betraktade henne kunde jag fortfarande se den lilla tjejen, blont hår och rufs. Den där tjejen som har en speciell begåvning för siffror, den där tjejen som är lugn och inte rusar iväg som några av oss andra när det hettar till :) den där tjejen som är metodisk och schysst, den där tjejen som har skapat sig ett eget liv som hon kan vara stolt över. Och jag känner att jag har en liten del i det. Att vi har det allihopa. Tillsammans gör man en familj. Och kärleken till barnen ser väldigt olika ut. Men den finns. Till alla tre. Inom mig. Från hjärtat skickar jag ett extragrattis till M, som också är min på sätt och vis!