Medvind

Tillbaka. Hemma. I vardagen. På jobbet. Och ändå inte. Så mycket att smälta och det mesta känns obeskrivligt fint. Medvind. Där jag befinner mig själsligt, där har jag velat vara en lång tid. Fylld till brädden med saker att bearbeta och tänka på lite lätt :) Inte att fördjupa mig i utan bara absorbera inom mig. Inte tänka. Bara göra. Och jag har att göra! Det blåser isvindar när vi kliver av på Arlanda. Men vi är glada, för vi får vårt flyg ändrat på vägen hem, slipper en mellanlandning i Genève och får flyga direkt till Sverige. Och vi kommer hem 2 timmar tidigare :) Tillvaron blåser av medvindar. Vi har promenerat en mil om dagen i Budapest, en av mina favoritstäder, och vi har bara njutit av att äntligen få ses och prata, jag och min D. Badat förståss! På Rudasbadet som byggdes för 500 år sedan! Njutit av sol och skugga. Medvinden. Tar den världsarvsmärkta tunnelbannan till Hösök Tére, Hjältarnas torg och inser att Olof Palmes namn finns med på ena halvan av torget. Stort. Och ungrarna som inte smickrar eller smilar. Trygga och lagom vänliga. Det målas och restaureras. Kanske en försiktig medvind i Ungern idag? Tiden är på min sida. Jag är inte stressad någonstans. Jag flyter fram. Mitt i natten när jag lägger mig på en sval kudde och inser att det inte är lång tid innan jag ska upp igen, då känner jag medvinden inuti.

Bilden från Rudas badet i Budapest har jag lånat här: www.ulm.ihk24.de/.../index.jsp