How does it feel to be in hell?

Vaknar mitt i natten. Dånande huvudvärk. Ont i kroppen. Höger sida. Som jag haft förut. Det ösregnar ute. Min naturvetenskapliga uppväxt gör sig påmind...det är nog regnet som gör att jag har ont i huvudet... Hm, det har aldrig någonsin påverkat mig tidigare - men yogan däremot är så enormt kraftfull när man får det man behöver. Z korrigerar mig även i baddha konasana idag. Oj vad det stretar och är skönt ont. Och jag nämner mina obehag och han ler. Stort. Och säger att allt är som det ska. Alla kroppsliga krämpor är just det. Kroppsliga. Han går vidare och korrigerar nästa person. När jag gör min warm down efter att först ha fått en annan position att få kroppen att släppa sin egen stress i, ropar han till mig "How does it feel to be in hell, Annika?!" Och ler. Och jag kan inte annat än bli glad. You have to be in hell before you get to heaven. Säger han och jag inser att min väg går just nu här. Via olika symtom kommer jag vidare och släpper på delar i mig själv. Ute är det fuktigt varmt och vi är alla lite trötta, lite lågmälda. En del pratar redan om nästa kurs. Nästa år. Och jag vill bara stanna i det som är nu. Mentalt mår jag fint, kroppen - en annan historia :) Men you have to be in hell before you get to heaven!