Tävling?

Långt morgonpass. Älskar lördagar. Men jag vill hela tiden göra mer. MER. Men jag stillar mitt sinne och gör det blankt. Fortsätter och tänker - hm, tänk om det tar ett år innan jag kan gå vidare. Och sedan, jaja, ett litet år vad är väl det? Mer än en väldigt lång tid... För en som har bråttom och gillar snabbhet, för en som alltid alltid vill vara först och som har problem med det ibland. För den där tävlingsgenen som jag inte kan operera bort. För visst är det väl fysiskt också??? Att inte allt sitter i skallen? Eller är det också en synvilla för tanken eller hur man nu ska säga? Har aldrig upplevt mig som en tävlingsmänniska. Nästan sett ner på det. Tills min bror säger till mig - Du, du tävlar ju i allt! Tjahaja, upptäcker att det är en sport i mig, vem fick godaste fikat? Bästa glassen? Vet att det verkligen inte går att tävla. I något egentligen. Ändå triggas jag av det momentet. Nu med mig själv. Ännu svårare att låta bli. Men jag jobbar på det :) Får se om jag når fram, bli lugn och fin. Hela tiden!