Mänskliga möten

Eländig morgon. Dånande huvudvärk, allergisk och kliande i näsa och ögon. Startar dagen med tvätt av tungan, kräks, sköljer min näsa, blöder näsblod, tar ögondroppar och det svider, avslutar med 2 Alvedon och en stor kopp kaffe. Yogan och det hälsosamma livet känns väldigt avlägset :( Finns inte en chans i världen att jag ska träna nu. Missbelåten och trött åker jag till tandläkaren. Tandläkarbesök klockan åtta på morgonen, visst känns det fel på något vis? På vägen ut från mottagningen är det en kvinna som börjar prata med mig. Hon börjar med frågor om min tandläkare, om jag litar på honom och är nöjd. Snabbt kommer vi in på en diskussion om livet. Hon är ursprungligen från Syrien och hon ger mig faktiskt komplimanger för alla möjliga saker och ett enormt leende och allt känns äkta. Hon är så tacksam över att ha kommit till Sverige och har nu levt här i 20 år. Jag känner mig besvärad, vet hur vår svenska oro och okunskap kan ta sig hemska uttryck ibland gentemot invandrare. Vi har så mycket att lära oss av andra sätt att vara på. Mer direkt. Vi skiljs åt genom att ge varandra en varm kram. ÅH! Jag går igång på mänskliga möten som inträffar när man minst anar det. Vilken gåva! Vilken fantastisk dag! Jag är rik trots alla små konstiga bekymmer jag tycker att jag har ibland.