Sommar! Vaknar av en humlas dunsande mot balkongdörren. Hon måste ha kommit vilse. För en bit bort står vår ståtliga enorma kastanj som fullkomligt brusar av humlesurr. Solen är redan varm och det är så ljuvligt att vakna på landet, tyst förutom naturens alla ljud. Som det ska vara. Te i kopp med guld, krämig vaniljyoghurt och färska svenska jordgubbar. Bortskämd på Mors dag, som det ska vara :)
Lördagsmorgonen bjöd på vårens sista träningspass med F. Eftersom jag har mitt egna program gick jag bara dit för att säga hejdå inför sommaren och kanske småprata med de andra, titta på yogan. Observerar de andras träning. Kan inte hitta något annat ord. För plötsligt ser jag saker jag aldrig sett. Väldigt intressant. Tänker på det Z sa i Frankrike om hur lite skillnad han såg på människor som tränat så länge för honom. Att man hela tiden måste utmana sig själv och gå vidare. Annars blir det ingen skillnad. När skillnaden kommer, då ser man den direkt. För ett öga som hans, självklart. För mitt öga, som är tränat att observera i andra sammanhang, så ser jag faktiskt saker. Också. Faktiskt. Spännande och lite märkligt. Återigen blir det klart för mig att alla är stela någonstans och det skiljer inte mycket mellan människors positioner. Fast man lätt tror det.
Hittar ett youtubeklipp på en fantastisk sekvens med navasana. Otroligt graciöst! Något att drömma om :) Ett tips är att dra ned ljudet, andningen låter för nära mikrofonen.
Lektionen avslutas med en hel del navasana, båten, där vi får veta att fötterna ska vara ovanför huvudet. Inte i höjd med ögonen som jag trott. Mmm, känn på den, för om de inte är det - ja då kan kan man lugna sig med de upp-och-nedvända. Skippa skulderståendet och träna på båten. Få styrkan där den ska vara. Innan man skyndar sig vidare. Tänker på D därhemma som själv valt båten som sin asana i sin egen träning. Som han kämpat. Och intuitivt valt en väldigt bra position. Lyssnat inåt. Återigen. Så viktigt att våga lyssna på sig själv och känna i sin egen kropp hur allt funkar. Flyter. När man släpper rädslan om att inte tro att man kan själv, mmm, då kommer saker man aldrig hittat annars. Det är min fulla övertygelse.
Att bara vara betraktare i en yogashala är en otrolig upplevelse. Se andra yoga, wow! Och som du skriver så utvecklar man småningom ett öga som ser, på riktigt. Mäktigt.
SvaraRaderaOch mäktig är också Linos Navasana. Jag pratar ofta om strävan när jag undervisar, "att man strävar efter vissa hållpunkter i sina asanas" - då släpper också en del måsten, och rädslor också.
Håller helt med dig. För några år sedan gick jag bredvid min lärare här hemma, i 2 terminer. Då såg jag också saker. Men det var ändå genom min lärares ögon, om du förstår? Nu har jag hittat mina egna betraktelser. Att det också är så otroligt vackert att betrakta en grupp som yogar - bara bonus :)
SvaraRadera