Haft några dagars uppehåll med min egna fysiska träning och det är alltid då som jag längtar som mest till min egen matta. Verkligen längtar! Kan inte vara utan yogan mer än 2-3 dagar sedan är jag där. Plötsligt imorse så står jag där. Och gör. Och jag är DÄR. Den mjuka snön som singlar ner utanför fönstret och gör stora hyllor på mitt fönsterbleck, den är vilsam. Precis som mitt pass. För första gången sedan i maj förra året gör jag en av mina asanas precis så lugnt som det är meningen :) Mina raka ben styrs sakta sakta mot golvet med maximal vridning i midjan. Och fötterna landar mjukt, jag har full kontroll på den ena sidan och den andra är på god väg. Axlarna kvar i golvet. Kvar. Mjukt! Nästan så jag vill skriva hundra utropstecken efter det ordet. Som jag kämpat. Ni ska veta att jag hade fullkomlig panik i början när jag gjorde jatahara parivartanasana. Och som det stretade i twisten och gjorde ont. ONT. Men nu. Jag andas mig ner, tar tre andetag på mig att bara komma till golvet med fötterna och jag är mjuk. Och tacksam. För jag kan känna förändringen så tydligt. Och min längtan är stillad. Av mig själv. I min yoga. Och efteråt. När jag sitter i min egen stilla stund så sänder jag en extra tacksamhetsbön till min guru, som givit mig en så verksam position. För mig. Och detta önskar jag er alla som gör er yoga, att ni längtar och hittar. Yogan tar tid, låt den göra det! Ha en alldeles vit och vilsam helg kära ni.Bilden har jag lånat hos speakhindi.wordpress.com
Vilka glädjande nyheter!
SvaraRaderaAtt skynda långsamt lönar sig alltid.
Vilsam helg!
Hej hej!
SvaraRaderaVad fint det låter! Du har verkligen gjort en resa och kan njuta i jatahara parivartanasana. För det mesta älskar jag att yogan tar tid. Det är skönt att ha en kontrast till det jäktiga vardagslivet, att göra någonting långsamt och att upptäcka sig själv på vägen.
Om shanti*
/V
Det du skriver idag är som en förlängnig av det jag skrev igår. Om tiden och tålamodet. Om att VÅGA låta yogan ta tid. Om att ha tålamod med inte bara sig själv utan också med den utveckling rent själsligt som yogan för med sig.
SvaraRaderaVit och skön helg till dej med, kram!
överhuvudtaget en fin och viktig tanke. att det tar tid. att förändringar tar tid. och att dom får ta det.
SvaraRaderakram
Visst ska det få ta tid att yoga, ibland är det lätt hänt att man tror det ska gå fortare än det egentligen gör. Men sen när man hittat till rätt tempo är det så fantastiskt att se utvecklingen hända. Att vara i nuet och utvecklas bit för bit. Härligt!
SvaraRaderaFint skrivet
SvaraRaderaYogat & livet ska få ta sin tid den behöver!