Inte utan anledning

När jag kör in på parkeringen så sitter en domherre där. Bara sitter. Kikar inte ens upp. Jag får snällt vänta tills han lättat och flugit upp i en björk full av rimfrost. Som ett julkort. Och den där julkänslan griper tag om mig. Domherrar. Som jag tittade efter dem när jag var barn. För då. När man äntligen fick syn på dem, då visste man att det var vinter "på riktigt" och att julen inte var så långt borta. Om jag går på stan och tittar kan jag få en släng av borde-kanske-köpa, men jag försöker skaka av mig det snabbt. För mig handlar julen mest om ljus, blommor och goda dofter. Lite knäck och saffransbröd. Julbordet är väldigt flexibelt och kan rymma det mesta. Och julklapparna, de där som man tänker ut, så underbart att hitta saker att ge. Men inte bara för att. Inte bara köpa något för att man ska. Exakt samma som i yogan. Egentligen. Inte bara göra för att ha gjort. Om ni förstår hur jag menar? Att hitta nyheten i rörelserna, utmaningen men också det självklara valet när man tränar varje dag. Man måste hitta sitt flöde, sitt andetag men också själva anledningen till varför man gör det. Varför yoga? Och där kan det bli trixigt, eftersom det är så mycket som det inte går att sätta ord på. Men låt det vara så. Jag låter det vara så. Det mesta jag diskuterar med er här är ju det man kan använda ord till :) Och min anledning denna lite gråkalla morgon när jag yogar medan morgonen vaknar var så självklar att jag blev glad ända inifrån och ut, jag blir fri. Frihetsmolnet känns i varje molekyl. IDAG. Fri från alla måsten, vilken årstid det än är. Fri i min kropp. Fri i sinnet. Och där stannar jag. Önskar dig också frihet!