onsdag 18 augusti 2010
jag finns nu...och nu...
Igår morse cyklade jag till jobbet som vanligt. Nej, inte riktigt. Egentligen. Solen lyste försiktigt, hade en Pink Floyd-låt inombords och kände mig lätt till sinnet. Framför mig krypkör en liten pickup, ser ut som en hantverkarbil, vit med röda slogans på sidorna. Musiken dånar ut genom stängda fönster. En som poppar tänker jag. Jag börjar cykla om honom, när jag är på halva vägen börjar han svänga till vänster! Han svänger obevekligt och jag också naturligtvis! Bilen rör vid mig under hela svängen. Så kusligt, jag lyckas hålla mig på cykeln men han bara fortsätter. Helt chockad ropar jag på att han ska stanna - men han hör ju inget... Till slut parkerar han och jag är någon decimeter från att falla under bilen. Rädd! Och jag öppnar hans bildörr och frågar om han inte hade sett mig. Han svarar inte! Han tittar ner. Skäms kanske... Jag börjar häva ur mig allt om folk som inte använder blinkers men tröttnar efter halva artellerielden... Han tittar inte på mig! Och lika hastigt som vreden sköljde fram, lika snabbt är den borta. Tänker att jag hade tur. Att jag såg. Och att jag fann mig och cyklade med. Att att att... Och så är den där igen. Tanken på nuet. Närvaro. Att vi lever nu. Resten vet vi absolut inget om. Och att jag nästan vinglar vidare för jag känner plötsligt att jag fick något. Att ta hand om. Nuet som hela tiden glider. Nuet som jag letar efter i min yoga, att stanna här och nu. Vara och vara. Allt händer på något vis hela tiden runtomkring, folk dör, folk föds och ibland är det som vi glömmer bort det. Om det inte händer i vår egen sfär. För då blir vi påminda en liten stund. Jag ska bära med mig bilens obevekliga rörelse mot min kropp och att jag inte föll. Inte föll - jag finns nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Wow vilken grej Annika! Jag tror tyvärr ständigt att vi behöver bli påminda om nuet! Men det är klart, ju mer medveten man är/blir om nuet, t.ex. genom yogan, desto mer i nuet är man ju...Kram på dig från Helena
SvaraRaderaPuh, vilken morgonstart du fick. Lättnadens suck att inget värre skedde.
SvaraRaderaEftersom vi inte vet något om morgondagen ska vi leva fullt ut idag. Andas in närvaro.
P.S. Bra fokusering har du fått via yogan när du hölls stadigt på cykeln.
Hej hej!
SvaraRaderajag är så glad att du är oskatt. Nuet är värdefullt, ta hand om det.
Ljus*
/S
Nu!
SvaraRaderaoch ingenting annat.
Häftigt hur yogan finns med, överallt! Och räddar liv, bokstavligen!
Usch va otäckt...jag är glad att du kom undan oskadd...å nuet..det är viktigt att påminna sig om..varje dag..varje timme...kram
SvaraRadera