Övermodig. Kanske har jag varit övermodig? Mått så bra. Stabil och grundad. hmmm. Det går upp och ner, jag vet! I takt med solskenet igår så svullnade mina leder. Handleder. Fotleder. Knäleder. Nacken. Armbågslederna. Fingerleder...ringarna kom nästan inte av. Mitt problem är dryness and heat , jag vet! Men vad är det här?? Gör inte ont men känns väldigt obehagligt. Ringer C som säger att det är behandlingen och att min kropp svarar otroligt snabbt på det hela. Mitt inre är torrt. Som en torr svamp som inte kan ta emot vätska. Mitt blod är torrt. Vet! Låter som en paradox, men jag förstår någonstans. Kroppen försöker på sitt sätt, den sväller upp för att lederna, som förmodligen ska bli smorda, inte riktigt kommer ihåg hur de ska göra. Tänk alla år som jag inte behandlat min kropp som jag borde... Inser att det tar tid. IGEN! Jag vaknar mitt i natten av att det kliar under fotsulorna, i handflatorna och jag är varm och svullen... Suck! Men jag gör min morgonyoga eftersom den är en del av min behandling. En del av mitt liv. Går sådär. Blir lite lessen. Men jag vet att det tar tid. Bara så svårt att trilla ner när man känt sig på toppen. Kanske lite övermodig... Men so what?! Det måste man väl få vara när det känns så? Resonerar mig till att det helt enkelt är bra det som händer, det visar var jag är någonstans. Och att svullnaden förhoppningsvis lagt sig om någon dag. C säger att vi ger kroppen en chans på några dagar att rätta till det av sig själv. Annars får jag hjälp på traven. Skönt att veta. Affirmerar mitt inre som en stor flod där lederna är delar av flodfåran. Där alla leder lyckas försörja sig som de ska. Och att svullnaden lägger sig. Floden svallar. Blå och klar. Jag ska hjälpa min kropp allt jag kan. Inte hänge mig åt funderingar och lessamheter... Övermodig?
tisdag 1 juni 2010
Övermodig?
Övermodig. Kanske har jag varit övermodig? Mått så bra. Stabil och grundad. hmmm. Det går upp och ner, jag vet! I takt med solskenet igår så svullnade mina leder. Handleder. Fotleder. Knäleder. Nacken. Armbågslederna. Fingerleder...ringarna kom nästan inte av. Mitt problem är dryness and heat , jag vet! Men vad är det här?? Gör inte ont men känns väldigt obehagligt. Ringer C som säger att det är behandlingen och att min kropp svarar otroligt snabbt på det hela. Mitt inre är torrt. Som en torr svamp som inte kan ta emot vätska. Mitt blod är torrt. Vet! Låter som en paradox, men jag förstår någonstans. Kroppen försöker på sitt sätt, den sväller upp för att lederna, som förmodligen ska bli smorda, inte riktigt kommer ihåg hur de ska göra. Tänk alla år som jag inte behandlat min kropp som jag borde... Inser att det tar tid. IGEN! Jag vaknar mitt i natten av att det kliar under fotsulorna, i handflatorna och jag är varm och svullen... Suck! Men jag gör min morgonyoga eftersom den är en del av min behandling. En del av mitt liv. Går sådär. Blir lite lessen. Men jag vet att det tar tid. Bara så svårt att trilla ner när man känt sig på toppen. Kanske lite övermodig... Men so what?! Det måste man väl få vara när det känns så? Resonerar mig till att det helt enkelt är bra det som händer, det visar var jag är någonstans. Och att svullnaden förhoppningsvis lagt sig om någon dag. C säger att vi ger kroppen en chans på några dagar att rätta till det av sig själv. Annars får jag hjälp på traven. Skönt att veta. Affirmerar mitt inre som en stor flod där lederna är delar av flodfåran. Där alla leder lyckas försörja sig som de ska. Och att svullnaden lägger sig. Floden svallar. Blå och klar. Jag ska hjälpa min kropp allt jag kan. Inte hänge mig åt funderingar och lessamheter... Övermodig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har rätt att vara övermodig tycker jag.
SvaraRaderaAllt kommer att rätta till sig.
Och du...det du skriver är poesi!
Kram
TACK! kram
SvaraRaderaHej och tack för titten :-) Känner att jag vill se mig omkring här med lite mera ordning! Kram på dig :-)
SvaraRaderaTack själv! Kram!
SvaraRaderaDu är den du är, där du är.
SvaraRaderaI analysen har vi en tendens att stanna alltför länge, en konst att släppa taget och ta saker som de är. Inte har du varit övermodig, det är bara ebb just nu. Efter det kommer floden. Absolut. KRAM
Åh Nina! Tack för dina stöttande ord. Du har helt rätt, sen kommer floden :) Kram kram
SvaraRaderaDet låter som att du har verktygen för att jobba dig igenom dina problem. Och jag instämmer, vad fint du skriver! Var kommer svullnaden ifrån? Kram Anna
SvaraRaderaAnna - tack! Svullnaden kommer sig av att min kropp inte riktigt får till det här med vätskan i kroppen, den lägger sig runt lederna istället för att "smörja systemet" - men kroppen letar nu aktivt eller hur man ska uttrycka det! Den blir inte hjälpt av en doktor, den hjälper sig själv. Eller - jag hjälper mig själv :)
SvaraRaderaInte är det övermodighet! Eller inte i min tolkning i alla fall. Jag tycker det låter vettigt. Man måste ju få glädjas åt det som är bra och njuta av det utan att alltid fundera på att det kan bli sämre. Eller?
SvaraRaderaEvasleva, klart du har rätt! Bara så svårt när man bedömer sig själv. Försöker sluta med det :) Man måste få låta allt ha sin tid. Och även inse att det vänder rätt som det är när man är på topp också!
SvaraRadera