Krokben

Jag är en social varelse. Kanske är det ett problem för mig?? Men nej, så tänker jag inte alls, men det stökar till det för mig ibland. Efter att ha pratat mycket med både D och AG så inser jag att jag blandar ihop saker. Jag fixar yogan och jag behöver ingen grupp för det. ÄVEN om det skulle vara skönt att träna ihop med några andra. Men den största haken för mig är den sociala samvaron. Att man pratar med några, kanske går och fikar och har det mysigt efteråt. Jag är ett stort fan av mysighet. Av fika. Alltid. ALLTID :) Så jag faller på mina egna fötter. Snubblar. Tar krokben på mig själv. Med lite diskussioner så får de kloka mig att inse att det inte bara handlar om själva yogan i sig. Jag saknar en grupp! Det är lite skillnad! Eftersom jag de senaste 8 åren varit på mitt yogaställe flera kvällar i veckan, tränat, gått bredvid och även korrigerat och sedan haft lektion på fredag eftermiddagar eller söndagar så är det ju inte så konstigt om det har blivit lite tomt... Att jag inte fattade det själv! Men sådär är det, man behöver andra för att bolla med och få klarhet i hur man fungerar. Jag behöver det i alla fall! Så nu, när jag tränar själv och har fått all den här tiden "över" som jag spenderat i yogasammanhang, då blir det tydligt. Kanske ska jag ta och skriva den där boken som jag längtat efter?? Nu när jag borde hinna?? Krokben...