Tränade igår kväll med en vän, H. Varje gång jag har sällskap i mitt yogarum så känns det extra! Jag blir ännu mer medveten om min andning och mina rörelser. Att träna ensam är verkligen något som fått mig att utvecklas vidare på flera plan, men att träna tillsammans med någon lite då och då - det förhöjer upplevelsen! Varför är det så? Är det för att vi är sociala varelser och egentligen blir till i sammanhang med andra? Att man anstränger sig lite till när någon annan är närvarande? För mig är det nog så. Om jag ska vara helt ärlig. När jag stått framför klasser som lärare så vet jag att jag alltid gjort mitt allra allra bästa och många gånger haft träningsvärk efteråt. Nu vill jag hitta dit när jag är "bara" jag i rummet. När jag ser mig själv ett snäpp till! Är det möjligt? Utan att göra för hårt? Att hitta det extra i sig själv - för sig själv? Att avsluta dagen med en yogastund tillsammans med någon som ser på yogan på samma sätt som jag - fridfullt! Och extra!
Bilden skulle kunna vara H och jag :)
känner igen mig i den text. jag vet att jag får extra motivation av att stå framför klassen eller att yoga med någon. kanske är det så för dig med?
SvaraRaderaljus*
/S
Tack för en alldeles underbar yogastund och pratstund! En jättemysig kväll! Det gör jag gärna om! Snygg bild - vi får testa det nästa gång:)Kram Helena
SvaraRaderahej hej!
SvaraRaderadet är normalt att komma av sig lite granna och glömma ord. jag gör det hela tiden eftersom jag har skador på arbetsminnet och stimulansbiten som sitter i hjärnan. jag kämpar på så mycket som det går och i bland när jag får blockouts så kan jag ha turen att ha någon annan som fyller i det som jag har tänkt att säga.
tack :) du med!
shanti*
/S