Vänta

Trots att första jobbveckan har känts lite tung,så är jag ändå igenom den. Svårt att komma upp, svårt att komma igång och jobbet har känts märkligt avlägset trots att jag jobbat. Men imorse, vaknade strax efter klockan fem och såg dimman resa sig ur sin slummer på ängen. Solen kikade försiktigt över skogsbrynet och grannens barn ville ut och leka :) Skratt och stoj. Underbart mitt i det stilla. Tände rökelse och ett litet ljus och så var jag där igen. Bara sådär. Det gick automatiskt, som att andas :) Gjorde min serie försiktigt försiktigt. Vill inte bedöma mina pass utan bara vara. Men. Jag är lite stel och mitt knä gör ont igen. På ett knepigt sätt. Höger sida... Det är där det sitter, min manliga sida. Ont i sidan. Ont i knät och det sitter inte i själva leden utan bredvid. Allt hänger ihop, det är jag övertygad om men vad jag ska göra med det vet jag inte riktigt. Ska få en individuell lektion med min lärare här hemma men inte förrän om några veckor...Tja, bara att vara i det, försöka göra lite och lyssna. Två steg fram, ett tillbaka. Vänta...