Jag ääääääääälskar kaffe. Numera är det mest tanken på kaffe jag älskar... Men den är tillräckligt stark för att jag ska vilja ha det. Jag har druckit så mycket kaffe i mitt liv att jag säkert har försörjt ett eget land i Sydamerika när det gäller kaffeimport... När jag jobbade på behandlingshem drack jag 10-12 muggar kaffe om dagen. Kunde dricka den sista strax före midnatt och ändå sova. Doften av kaffe, så aromrik och underbar. Sotsvart espresso! Latte med krämig mjölk! Ah... Men. Jag mår inte bra av det! Jag har under perioder i mitt liv hållit upp med kaffet bara för att jag vet att magen inte vill ha. Men ändå återfallit. Tyckt det varit tråkigt på något vis att "bara" dricka te. Tråkigt! I sommar har vi påbörjat andra matvanor där vi minimerat socker och kolhydrater och jag har även minskat på mjölkprodukter och kött, slutat med kaffe. Det är skönt och jag mår bra. MEN. Jag längtar efter kaffet! Det känns crazy och på något sätt något som jag håller fast vid. Som jag har svårt att släppa taget om. Fast jag vet att jag inte mår bra av det. Det är en paradox, jag vet - men där står jag. Hänger säket ihop med andra delar i min envisa personlighet :)
I lördags åt vi ute på en liten tapasrestaurang. Mysigt. MEN jag har blivit mycket känsligare för vad jag stoppar i mig och magen var som en tegelsten när vi åkte hem. Mådde inte bra nästa dag och istället för att dricka mitt gröna te som jag gjort hela sommaren på morgonen, vad gör jag? Jo jag HÄLLER i mig 2 muggar med kaffe. Tja, darrig och genomsvettig och magen i uppror. Tog en klunk imorse. För jag älskar doften. Men där tog det slut. Jag tycker inte om smaken längre :( Så nu. Nu är det slut med det jag inte mår bra av. Sinnet är starkt i sina vilseledande manövrar. För mig. Tänk att man ska behöva säga saker till sig själv så många gånger ibland!
Bilden kommer från www.fotoakuten.se
Jag slutade med kaffe för 2½ år sen, kände bara att nu är det tvärstopp. Dels ville jag slippa beroendet (och huvudvärken/dåsigheten om man missade en kopp) och dels ville inte min mage längre veta av blasket. Men jag älskar fortfarande doften av kaffe och ibland tar jag en skvätt, särskilt vid speciella tillfällen när det bjuds på vissa kakor som bara kräver att sköljas ner med kaffe :) Men det unnar jag mej och det mår jag inte heller dåligt av. Bara det vore lika lätt att lägga av med allt det söta man stoppar i sig.....
SvaraRaderaJag älskar kaffe! Kommer aldrig att sluta med det... dricker dock inga mängder, bara mina 3 koppar om dagen. Mmmm I Love It!
SvaraRaderaHar däremot slutat helt med allt rött kött, det är nåt som magen inte klarar av längre. Nu är det bara fisk och kyckling eller helt vegetariskt.
Om inte artikeln kommer ut på nätet inom kort så kan du alltid maila mig din adress så skickar jag en kopia till dig. nina.haglund70@gmail.com
Ha det gott!
Förstår att jag måste hitta en balans, dricka någon gång när sammanhanget och tillbehören är rätt :) Men varje dag, den tiden är över :(
SvaraRaderaNina, jag mailar dig, vill jättegärna ha en kopia! Tack!
Jag älskar också kaffe och hade upphåll efter min sjukhusvistelse men nu dricker jag igen ....lite mindre och mera sällan är mitt kaffe mantra :0) Sött är jag nästan helt utan nu igen.
SvaraRaderaKaffe, denna dryck!
SvaraRaderaSvårt att tänka sig vara utan den. Men har aldrig egentligen tänkt över om den är så positiv, eller är den bara är en vana.
Kanske ska prova något annat, någon gång.
(:
Härligt inlägg!
SvaraRaderaNä varken kaffe eller mjölk är ju bra för en yogi sägs det... Men jag måste bara ha min hemmagjorda latte!
/Helle
Är väl som vanligt - vi är olika och mår bra av olika saker. Svårt bara att släppa taget om vanor.
SvaraRadera