torsdag 13 augusti 2009
Kliar i själen
Jag har haft en sommar fylld av läslust och yogaflow. Kanske har jag varit lite bortskämd, hamnat i någon lunk av yogaliv. Men nu är jag plötsligt trött och lite melankolisk. Förströdd inuti. Har haft några riktigt tuffa pass med känslomässiga urladdningar de sista dagarna. Efteråt har jag känt mig fri och lätt inuti. Men också lite tom... Skräp jag lämnar vill jag inte ha. Förståss! Men vad kommer istället? Eller blir det bara tomt och fritt? Vågar jag låta det vara så? Jag har också ändrat min kost lite allt eftersom under sommaren. Tog bort mjölkprodukter. Mådde fint. Tog bort kött. Kände mig lätt. Tog bort fisk. Kändes som en lättnad. Tog bort sockret. Det var svårt! Tog bort kaffet. Kändes sorgligt... Fysiskt mår jag toppen och jag äter så otroligt gott. MEN. Det känns ändå tomt, om ni förstår? I mitt huvud! I min tanke! Och lite som en väntan. Det kliar i själen. Vad kommer nu? Eller kommer inget? Att släppa olika saker, som maträtter, godis och annat som jag "unnat" mig men som jag egentligen inte mått bra av - är inte det bara bra? Och känslomässig bråte? Tomheten skrämmer mig lite. Men jag är där jag är. Som den snabba person jag är har jag svårt för att vänta. Det kanske är dags för det nu? Vänta in mig själv rentav?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ååh, håller med om det där med att när man tar bort saker som egentligen inte är bra för en så blir man lite melankolisk..lite tomt. Som, "jaha, vad händer nu då? Ska det vara så här? Skulle det inte bli bättre?"
SvaraRaderaIbland undrar man, var det värt det? Jag har ju "tråkigt" nu.
Allting ska gå så snabbt, man har inte tid eller lust att vänta. Omedelbar verkan och belöning vill jag oxå ha.
Att säga "kämpa på", känns helt fånigt när jag är som du...
Kram.
Syster! Du är så modig. Och så stark, superstark.
SvaraRaderaJag känner precis igen känslan. När jag slutade med socker och allt vitt i våras, kände jag mig tom och sorgsen. Som om jag förlorat en vän. Sen, när suget stillat sig var jag var till och med deppig för att jag inte var sugen. Jag saknade pysslet och planerandet om och kring mitt socker. Helt sjukt!
Ingen yoga i morse, hann bara börja innan lilletroll ville ha välling. Men det blev en skön stund i soffan med varm tvååring i famnen i stället. Yoga som yoga :)
Jag smyger igång en egen blogg. Lite avis på er blogggemenskap! Kikar lite på din, den är lättnavigerad och snygg - hoppas det är ok?
Och! Jag letar pilgrimsvandringar!
kram
a
♥ ♥ ♥ Nina och Alexandra! Va skönt det är med support! Och att andra funkar likadant. Det tröstar och stärker mig.
SvaraRaderaA! va kul att du startar en blogg, det är så roligt och inspirerand att ha! Självklart ok om du tycker den här är lättnavigerad. Kul!!!
Jag har läst om en pilgrimsvandring i Spanien... D pratade om en som var i Sörmland...kändes inte lika inspirerande!
Jag tycker det låter skönt med "tomheten", känns lite som förväntan - men det skriver du ju också. Spännande att se vart dina förändringar för dej! Namaste
SvaraRaderaJamen Nina, du har ju helt rätt. När jag läser om det jag skrivit så ser jag att det faktiskt finns en inbyggd förväntan på vad som kommer. Va skönt det är när andra ser saker man själv inte upptäcker eller bekräftar eller undrar! Yoga...
SvaraRaderaNi beskriver ju egentligen ett missbruk. Fel mat, fel vanor, socker etc. Sorgen och tomheten som uppstår när man lämnar ett beroende och går in i något som man inte känner till. Och sedan en förväntan när man inser att man överlever utan sina dåliga vanor och beteende. En liten förväntan på att något kanske blir annorlunda.
SvaraRaderaAtt det ska vara så svårt att leva enkelt och rätt, föda sin kropp med bra energi och träna den invärtes och utvärtes på ett vettigt sätt så att den orkar med. Jag vet själv hur svårt det kan vara med både det ena och det andra.
Anonym - visst är det så! Men nu är vi ändå på väg. Även den längsta resan börjar med ett första steg!
SvaraRaderaDet är nog lite abstinens efter att du tagit bort sockret och kaffet ffa, kan det var så? Vänta 2-3 veckor så är det nästan över..
SvaraRaderaJa du har säkert rätt! Jag väntar...
SvaraRadera