onsdag 8 juli 2009
Nyfrälst
Ätit gott, pratat halva natten och skrattat, sovit länge - åh det är härligt med besök! Vännerna från Skåne är i stan och eftersom A och jag gick igenom "mjuk"yoga för ett år sedan så tränade vi ihop igen igår. Ett helt år har gått, hon har tränat hela tiden, ensam med sina sittande och liggande asanas. Ett år - ibland är det en enorm tidsrymd, annars - poff så har tiden bara runnit som kvicksilver mellan fingrarna, omöjligt att ta tag i. I yogans värld kan det vara en kort paus, ett år kanske man får lov att träna på andra delar än de man brukar, men jag blir ändå förundrad när jag ser hennes kropp. Vi går igenom asana efter asana och jag ser med egna ögon - hon är mycket starkare. Har ett nytt fokus, andas djupt och lugnt, rör sig i takt med andningen och framför allt - hon varken pushar eller slackar. Hon är där hon är! Under det här året har hon hunnit med olika lärare och naturligtvis har vi pratat och funderat. Men när man ser resultatet... jag blir på något vis nyfrälst i yogan igen! Att det kan göra så mycket med en människa! Skulle vilja gå ut och berätta för alla jag möter om att det finns en rejäl chans till att må bättre, att hitta fokus och inre styrka och dessutom bli starkare och smidigare. Läste att 435 miljoner människor utövar yoga i världen. Jag vet varför!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja du Annika jag förstår att du har rätt i det du skriver men det är bara så svårt, av någon anledning så får jag inte till det. Jag går till en lektion och mår sen hur bra som helst men sen då när jag inte är där så kommer den ena krämpan efter den andra. Huvudet vill inte att jag ska träna hemma, det blir så svårt. Måste på något sätt komma över detta för jag vill, jag vill verkligen. Kanske ska jag börja med en liten övning och inte ha en ambition om ett helt pass.... Kramar
SvaraRaderaÅh jag vet Lina, jag har också varit precis som du. Fick aldrig till det hemma de första åren jag tränade. En dag hoppade jag bara upp ur stolen och gjorde en solhälsning (som vi hade fått i "läxa"). Det var som proppen gick ur, efter det har jag yogat var jag än varit, på resa, hos vänner men framför allt hemma. Du kommer dit! Tror att det är bra att inte ha för stora krav i början. Bara bestämma sig för att göra något en övning eller bara uppvärmningen hemma. Du hittar dit, jag är övertygad om det! Kram kram
SvaraRaderaJag tror att det beror mycket å instruktören man träffar första gången om man fastnar för yogan eller inte. Min första nstruktör förmedlade exat det jag sökte när jag gjorde mina första tevand besök yoga världen sedan har det blivit ett behov mera för mitt psyke än för min fysik. Jag tränar annas massor och yogan har blivit mera som min religion ;0)
SvaraRaderaJa det tror jag också, men inte bara det. Kanske något eget som man skall hitta när väl de fysiska positionerna satt sig. När man kan börja yoga "på riktigt" - jobba med den inre kroppen :)
SvaraRaderaÅH! Syster min
SvaraRaderaTack annika. Tack för att du skriver så fint. Tack för att du tittade på min kropp den där gången för ett år sedan utan att döma, utan att värdera. Tack för att du bollat mina tankar, svarat på frågor och peppat mig när kroppen strejkat, tack för att du lovat att det vänder, innan det vänt. Tack.
Ett år har gått, och jag kan liksom du se det - och känna det. Men inte för att jag är ett år äldre, utan för att min kropp är årtionden yngre, och mitt sinne årtionden äldre.
Ser fram emot sommarträning nästa år.
kram
a