Drömmar

Ända sedan jag var riktigt liten har jag kommit ihåg mina drömmar, återberättat dem och funderat över dem. Drömmar! Alltid betydelsefulla för mig. Läste någonstans att drömmar kan ses som de brev det undermedvetna skriver till sig själv. Precis så har jag tänkt. Meddelanden från mig- till mig. Alla drömmar är naturligtvis inte betydelsefulla, men de som är det - de kommer man ihåg. Under en lunch för någon vecka sedan med AG pratar vi om drömmar. Hon citerar mr Iyengar och säger "a yogi sleeps without dreams". Kommer av mig och undrar kan det stämma...läser om ett kapitel i Light on life av mr Iygenar. Jaaa, mycket riktigt, han skriver det. Hur tydligt som helst. Hur kunde jag missa det?? En yogi drömmer inte. Därför att allt det man behöver bearbeta på natten, tja, det är redan klart under dagen. Om man lever sin yoga. Tränar sina asanas. Samtidigt känns det sorgligt, upptäcker att drömmar är en "hookup" för mig. Ska det försvinna? Att jag vaknar och funderar över nattens drömmar? Tja, om jag vill vidare så. Svårt att släppa taget om vissa saker. Men visst vill jag ha den berikande sömnen, djup och drömlös som gör mig alert och mer medveten. Som mr Iyengar skriver - det finns 3 olika sorters sömn, men bara en som man vaknar upp utsövd av. Sova! Utan att drömma... ett steg till att ta. Men först måste jag komma dit att jag klarar av allt under dagen, inte fastnar i någon tankefälla, släpper aggressioner som kommer, lever i nuet helt och fullt - inte syssla med dåtid eller framtid. Vilken utmaning!