Savasana

Stretar hemåt. På cykel. Med överdagsbrallorna prasslande. Mössan nerdragen. Halsduken över munnen. Det är ljust. Men kallt... Och våren är avlägsen. Växlarna har fryst. Men det går. Långsamt i snömodden. Har en tanke om att göra ett långt yogapass när jag kommer hem. Men jag är släptrött som L sa när hon var liten. Verkligen släptrött. Och jag byter om. Tänder alla ljusen i mitt yogarum. Lägger mig ner i Savasana. Och där blir jag liggande. Jag andas. Jag fokuserar. Handflatorna mot taket. Och jag känner varje andetag. Och tacksamheten flödar in. Jag pressar inte mig själv längre. Jag bestämmer själv. Och jag vet när det blir för mycket. Savasana - en otroligt svår position för att det handlar om att "bara" ligga stilla och fokusera. En av de svåraste för västerlänningar. Men idag. Idag var den min!