Vi filmar på mitt jobb. Jag hör min röst i olika intervjulägen. Den låter som jag! Otroligt skönt att höra :) Förr när jag hörde min röst på band så kunde jag vika mig dubbel av skam. Det lät inte bra. Jag lät barnslig och väldigt ljus på rösten, som om jag inte riktigt trodde mig själv om att kunna säga något av vikt. Varje gång blev jag förbluffad. Hur kunde jag låta så? Folk sa - så känner alla. Förklaringar som - du hör ju dig själv inuti och sedan utanför - det kan inte låta lika. Jag köpte det, men inte riktigt...Men nu, nu låter det faktiskt som jag. Vari ligger skillnaden? Är det jag som har vant mig? Eller har det hänt något? Ja, det har hänt något. Jag är i mig själv. I mig själv. Även i jobbsituationer. Yogan gör mig hel, yogan tar fram mig ur mig själv. Så svårt, så enkelt, så rätt. Kan tyckas som en bagatell, men för mig var det en positiv överraskning. Min röst är numera min!Bilden kommer härifrån: http://www.tjornebrant.se/dagar/2009/01/23/noter-notes-9-av-365/
Vad skönt Annika! Jag vill också hitta min röst!!!!! Kram Helena
SvaraRaderaWow, det där vill jag uppleva med!
SvaraRaderaOj! Wow!
SvaraRaderaJa, du ser, jag vet inte vad jag ska skriva... :)
Jag vill oxå hitta min röst för den jag hör låter inte som jag! Vilket häftigt inlägg - att hitta sin inre röst...
SvaraRaderaDU har en utmaning på min sida!
jag känner igen det där. när jag gjorde min första intervju på en gymnasieskola och spelade in allt på band. det var så hemskt, min röst lät inte alls som jag. jag undrar vad det berår på!?
SvaraRaderakramar*
/S